Min sömn brukar vara drömlös. I alla fall från drömmar som jag minns när jag vaknar. Det har inte alltid varit så men de senaste åren har nätternas sömn varit fria från drömmar.
Därför blev jag extra överraskad när jag häromnatten färdades till ett badpalats i Vänersborg tillsammans med min familj. Det var en enorm byggnad och jag var ivrig som ett barn när jag parkerade bilen. Jag kutade in och bytte om. Direkt från omklädningsrummet gick en enorm vattenrutschbana ut i en gigantisk pool. Vid slutet av rutschbanan fanns ett stort gupp och jag svävade högt upp i luften innan jag föll. När jag slog i vattnet kom jag på att min familj inte följt med in.
Med droppande badbyxor gick jag ut i entrén där resten av min familj stod och tjurade över att jag sprungit in utan dem. Jag tjurade tillbaka, hämtade min plånbok och betalade deras inträde.
Min sambo upplyste mig om att bilen var felparkerad så medan resten av familjen gick in skulle jag parkera om bilen. Bakom badpalatset fanns ett parkeringshus och när jag tog hissen ner kom jag till en korridor med hundratals dörrar.
Jag valde en dörr på måfå och kom in i ett rum där solen sken. I motljuset kunde jag se en barbröstad brandman sitta på en hög med slangar. Jag frågade efter vägen och han pekade mot en villa en bit bort.
När jag ringde på dörren till villan hördes hasande steg innan dörren öppnades av en nyduschad Glenn Hysén med en handduk virad runt höfterna.
- Vem var det? ropade en annan man inifrån huset och när han kom ut ur badrummet fick jag se att det var Stig Strand i samma mundering som Glenn.
Jag frågade artigt efter vägen till badpalatset och fick till svar att jag skulle följa skogsvägen bakom huset. Skogsvägen ledde in i en mörk skog och precis när jag bestämt mig för att vända tillbaka så vaknade jag… med minnet och sinnet fullt av en dröm.
Varför bloggar jag om det här? Ingen aning…




