- Kan du byta låt pappa? frågade Adam när Kalle Moreaus körde igång på melodifestivalskivan i bilen.
- Varför då? undrade jag.
- För att den låten inte kommer att vara slut innan vi är framme på skolan.
- Vad då? fortsatte jag frågandet.
- Den fastnar pappa, jag vill inte ha den på hjärnan i skolan, ta nummer nio istället.

Jag förstod hur han menade. Otaliga är de gånger som jag spelat fotbollsmatch och haft någon låt i huvudet. Lite störande just då men när jag tittar i backspegeln så var det kanske just då, när jag nynnade på planen, som det gick som bäst. Någon typ av flow då spelet kändes så självklart avslappnande att jag kunde småsjunga samtidigt.

Jag försökte förklara det där för Adam och jag tror han fattade. Att han har flow i skolbänken och kan sköta skolarbetet med glans samtidigt som han nynnar.

- Visst, pappa, men inte den låten…

Jag förstod det också. Är man tio år vill man kanske inte sitta bredvid sötaste sötnosen och nynna:

- Är det säkert att du älskar mig…

Detta inlägg postades onsdag, 9 juni, 2010 kl 08:57 i Bloggen. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.