Jag är yngst av tre bröder. På gott och ont. Visst bjöd de på diverse intressanta äventyr när de kände för det men de bjöd också på sedvanlig retsamhet och ovilja när det passade dem bättre.De bjöd bra motstånd i fotbollssammanhang de gånger som jag fick vara med. Oftast fick jag nog delta dock, jag minns i alla fall inget annat.
Som yngst av tre så står man dock längst ner i näringskedjan. Speciellt under sjuttiotalet då en ärvd sak var samma sak som en ny sak. Jag tror att tiderna har förändrats.
Jag ärvde cyklar hela barndomen. Lyckan var ändå stor när jag fick överta den vannsinnigt coola cykeln med limpsadel och trampor på framhjulet. Senare tog jag över den ännu coolare cykeln med limpsadel och riktiga trampor. Vart tog limporna vägen? Tillverkas nya cyklar med limpsadel?
Vi jagade cykel till vår växande dotter i våras. När hennes knän slog i styret insåg till och med hennes snåla pappa att det var dags. Min sambo dammsög Blocket efter flickcyklar och hittade en del som vi alltid svarade för sent på. Alicia var engagerad och rusig av lycka över sökandet.
Det tog dock en annan vändning. Plötsligt pockade mitt oreanga MSN-fönster på uppmärksamhet och sambon skickade över en länk till Blocket. Annonsen visade en springare i guld och svart med tydlig pojkprägel.
”Adam behöver egentligen också ny cykel” sa det tillhörande meddelandet på MSN.
Så sant… samma eftermiddag hämtade jag cykeln på hemvägen och lämnade fyrahundrafemtio kronor för en cykel i utmärkt skick. Hemma väntade en ivrig pojk som plötsligt och överraskande fått ny (begagnad) cykel. Hans lillasyster får dock hålla till med arvegods på cykelfronten för tredje gången i ordningen.
Det är väl småsyskonens lott antar jag. Jag vet hur det är…
