Barn är ett nödvändigt ont. De kanske inte ens är nödvändiga.
De smittas, skriker, gråter och stör.
De tar en massa tid som man annars kunde använda till något roligt.
Barn kostar en hiskelig massa pengar.
Barn tar kraft. De liksom suger musten ur en och den sista lilla must som är kvar räcker inte till annat än att stupa i bingen om kvällen.
Barn är ett nödvändigt ont.
Lilltjejen tittade på mig från sin plats i sänghalmen häromkvällen. Denna lilla fantastiska varelse pillade med örat på gosedjuret och såg rakt in i mitt hjärta.
- Jag älskar dig, pappa, sa hon med trött röst vilket inte hindrade det ljuva budskapet att nå fram.
Jag kan ta smittan och att bli störd. Jag kan ta de ekonomiska smällarna och offra all min must. Det är det värt.
En blick, en kommentar eller en kram. De ger mer än de tar.
Barn är nödvändiga.
lasa hela bloggen ar ganska bra