- Sätt in den här, sa storpojken och halade fram en CD när vi satt i bilen på väg mot Karlskrona och fotbollsturneringen där.
- OK, sa jag och bytte ut Melodifestivalskivan.
Det dröjde inte länge förrän grabbens favorit i form av Michael Jackson började ljuda ur högtalarna. Från baksätet hörde jag hans envetna försök att efterlikna det engelska språket. En förmåga som utvecklats mycket senaste tiden. I de fall då orden är honom bekanta höjer han sin volym och klämmer till för att sedan mumla lite tyst när det är krångligt.
- Jag önskar att jag förstod engelska bättre, sa han och klämde sedan i med ett klockrent “Man in the mirror”.
Jag är dålig på att lyssna till texten på låtarna men med Adams lilla önskan om att förstå så lyssnade jag noga.
I´m starting with the man in the mirror
I´m asking him to change his ways
And no message could have been any clearer
If you wanna make the world a better place
Take a look at yourself and then make a change
Jag, som sällan lyssnar på texterna, fylldes av någon insikt av det som Jackson förmedlade. Det är ju så självklart och uppenbart men ändå så vansinnigt svårt. Man läser tidningen och förfasas, man gnäller lite vid fikabordet på jobbet och man pratar om saker hemma men vad gör man åt det man förfasas över?
Vill du göra världen till en bättre plats? Se på dig själv och börja förändringen där… Självklart.
Jag grunnade länge på det där. Satt djupt försjunken i tankar och ville förmedla det till min ende medpassagerare.
- Förstår du vad han sjunger, sa jag i nästan religiös ton till Adam.
Utan att han svarade så började jag förklara och mässa om hur bra det var och hur rätt jag tyckte att det var. Jag såg hans förvånade min i backspegeln och kunde konstatera att han inte blivit lika övertygad som jag.
- Jaha, sa han kallt och fortsatte sjunga:
- You know I´m bad, I´m bad…
