Vår stora kille fyller tvåsiffrigt idag. På något sätt är det en större påminnelse om min egen stigande ålder än vad mina egna födelsedagar är.
Jag tänkte sammanfatta hans första tio år i tre ord men gick bet på den uppgiften. Antingen måste jag använda min skriftliga svada eller banta ner det till ett enda ord. Det får bli det sistnämnda.
Att beskriva kärleken till sitt barn är nästan också omöjligt. Det är så oändligt och oförstört att orden inte räcker till.
Det har gått tio år och jag minns det som igår när den skrynkliga krabaten såg dagens ljus. Om de kommande åren går lika fort så är han snart tjugo bast. Det ligger någon skräckblandad förtjusning i de tankarna.
Så var det det där ordet som jag vill beskriva honom med och det dyker bara upp ett. Det kännetecknar allt han gör, allt han säger och förmodligen allt han tänker.
Fart!
Älskar dig, gubben. Grattis!
