- Vad ska ni göra? undrade sonen trött när vi farit runt lite på södra Öland och plötsligt blinkade för vänstersväng på hemvägen.
- Vi måste handla lite, svarade jag och svängde.
Adam lutade sig bakåt och deklarerade att han skulle sitta kvar i bilen. Efter en stunds bilåkning, ett besök på Gårdby kafé och lanthandel och lite andra kringelikrokar hade tröttheten tagit barnen i besittning. En söndagseftermiddag i hemmets lugna vrå lockade.
- Kolla… en loppis… hojtade sonen plötsligt nyvaket och med nyvunnen energi när jag parkerat utanför livsmedelsaffären.
Innan jag ens hann protestera så stövlade han tillsammans med sin mor och lillasyster med frejdiga steg mot entrén till Coola loppan. Efter otaliga lyft och gluttar på diverse saker strök sonen omkring med en bok i handen. Köpvåndan syntes i hela kroppen och han frågade flera gånger om råd vilka jag tråkigt och präktigt besvarade med ekonomiska motargument.
- Jamen… femton spänn pappa.
- Ja, Adam, femton spänn för den…
Beslutet var tungt men till slut la han tillbaka den och lommade ut ur affären. Jag dröjde mig kvar och blev påkallad uppmärksamhet av min välvilliga sambo. Hon övertygade mig om att han skulle få den i påskägget och därefter startade en smusslande aktivitet där vi obemärkt lyckades inköpa boken och smuggla in den i bilen.
Egentligen tyckte jag att det var en ganska rolig grej. Dessutom kändes det som en vansinnigt ovanlig önskan från en tioåring. När någon vecka passerat och vi laddade påskäggen till barnen kändes det som den bästa påskpresenten någonsin.
- Wow, skrek Adam när han lyfte det färgglada locket på påskägget.
- Tack, sa han sedan och gav mig en lång och innerlig kram.
- Tack mamma, hojtade han sedan medan han slängde sig om halsen på henne.
Resten av påskaftonen satt han lycklig och plågade oss ständigt med nya frågor.
- Pappa? Kan jag få en Halaus?
- Vet ni vad makeiset betyder?
- Pappa, du är en porsas!
- Perkele!
Ett svensk-finskt lexikon i påskägget. I teorin en bra idé. I praktiken en halvjobbig plåga.
