Det fanns en tid då jag hade hår. En blond kalufs som dolde lite av de uppåtsträvande vingarna.
Det föll sig som så att min sambo någon gång på den tiden studsat in på en loppis med sin mor och kom hem med ett självbelåtet leende. Hon proklamerade att hon hittat en present till mig och lämnade flinande över en bok som inhandlats för en tia; ”Den blonda babianen”.
- Kul, sa jag spelat sårad och placerade boken i hyllan med olästa böcker.
Nu, drygt ett halvt decennium senare, har jag läst den. Som sådan kanske ingen lysande historia men ändå en intressant skildring.
Boken är skriven i början sjuttiotalet och utspelar sig i samma tid. Med det i bakhuvudet blir det mer intressant. Man får liksom tänka sig kläder och frisyrer från en annan tid. Fantasin får jobba lite hårdare för att föreställa sig den Citroën som de far omkring i Amsterdam med och jag slås i varje kapitel över vilka problem de har med att hitta telefoner.
Upptagna telefonkiosker kunde vara kritiskt. Tiderna förändras…
