
Ni vet när allt faller på plats. Pusselbitarna passar, allt går rätt väg – en sådan dag när ingenting är omöjligt.
Idag var en sådan dag. Eller är – klockan är ju bara tre på eftermiddagen.
Men dagen började lite småjobbig klockan kvart i sju i morse när Charlie vaknade. Jag klev upp, använde ett helt fel mått när jag portionerade upp vällingpulvret, så vällingen blev som tjock gröt. Charlie stod på golvet med hungriga ögon och pep. Sköljde ur flaskan, Charlie piper lite högre. Resten av huset sover. Jag hyschar åt Charlie och fyller på vällingpulver på fri hand. I med vattnet. Långa tjugo sekunder i mikron.
Pling!
Räddad av plinget. Charlie rycker åt sig flaskan och sjunker ner i soffan nöjd med flaskan i handen.
Sedan började jag ringa olika propellerfirmor. Men tydligen har de inte telefontid när de har öpettid. Det är ju dumt, så här i sommartider då folk använder sina båtar… ”Grrrr”.
Efter mycket om och men, åker in till Stan för att köpa en pro
peller. Tänker hänga på låset.
Åkert ill en marina under Skanstullsbron. Får napp, köper en propeller för samma pris som en semestervecka på Mallorca.
Tillbaka till landet. Hopar i båten, puttrar fram i en knop, knapp styrfart, till varvet.
Och där börjar denna underbara dag. Eller egentligen redan på resan dit. Blå himmel, glittrande vatten. Det var rätt nice 30 minuters puttrande.
På varvet möter en riktig yrkesman upp. För att smanfatta det: han visste vad han gjorde!
Jag var inställd på att själv börka meka, olja ner mig och försöka med något jag inte har en aning om.
Men icke!
Varvsmannen tog tag i det också. Fixade alltihopa.
Tack!
Sedan hem igen och båten gick som fisken i vattnet.
Väl hemma mötte Charlies mamma med kall öl och ett leende.
Så nu sitter jag här i skuggan ner vid bryggan och sippar på en Singha.
Bakom mig ligger båten med sin nya propeller och gubbar.
Life is good.



Hej! låter härligt det! och vilket gott mottagande när du kom åter, leende och biira
Jag blir alltid glad när jag läser hos dig & Camilla, ni verkar ha det så härligt!