Jag har skrivit om det förut här på bloggen – vikten av att man som föräldrar får ”egen tid”.
Det var några av er som menade på att ni inte hade dom möjligheterna. Det fanns inga som kunde hoppa in och ta några timmar och passa barnen.
Jag tycker verkligen synd om er samtidigt som jag beundrar att ni klarar av förhållandet utan att få rejäl ”vuxentid”.
”Vi behöver inte det”, var ofta svaret då, och åter igen; Grattis.
Men för er andra, som gärna tar er partner och går på bio, ut och äta eller en liten promenad i all enkelhet. Se till att hitta de där timmarna. De är värdefullare än ni tror.
Vi har en väldig tur med suveräna mor- och farföräldrar till Charlie, bra grannar och syskon som aldrig säger nej.
Det finns alltid någon att ringa om vi behöver barnvakt. Senaste tillskottet är Charlies mosters dotter, Hannah. Vi har testat henne och det fungerade hur bra som helst.
Eftersom jag jobbar heltid och Charlies mamma jobbar med tre projekt så behövs verkligen den där hjälpen. Både för att få vardagslivet att gå runt, men också för att vi två skall få ”egen tid”.
Som sagt, jag hoppas verkligen att ni läsare också får det då och då…
Den självklara platsen för alla pappor.
som vanligt ett klockrent inlägg av dig Martin!
det känns ibland som att man misslyckas som föräldrer om man vågar yppa ordet egentid. vad är det som är fel med att behöva egentid? att säga att man inte behöver det som ensam person eller som par är som att sätta spiken i kistan för sig själv eller för sin parrelation. ingenting i världen kan få mig att förstå dom som säger att dom inte behöver egentid. glöm inte bort att vara en egen individ eller att ni faktiskt är man och kvinna….
Härligt med egentid och vad kul när omgivningen vill vara delaktig och kan underlätta för en
Jag har erbjudit en kollega som är mammaledig med sitt 2.a barn att jag kan vara barnvakt när tiden är rätt så att hon och mannen kan unna sig en romantisk dejt 
Håller med till fullo……. Hannah är väl Charlies kusin…
Skönt för Charlie också att han har många omkring sig att lita på, ok han har inte de tankarna nu förståss med de kommer med tiden och erfarenheten:).
Det har väl varit nästan lite ”fult” att erkänna att man vill ha skoj utan sina barn….hemska tanke. Vår minsta är 8 år och vi har aldrig haft barnvakt mer än några timmar. Men nu skall vi faktiskt i slutet av månaden åka bort i 4 dagar
Som vanligt tar du upp viktiga saker 
Tack!!
För att vi behöver det. För att hitta tillbaka till snackstadiet som du pratar om Martin. Att prata om allt och inget. För det är så lätt att falla in i vardagslunken och bara fixa och dona jämt. Så vi är lite hemligt uppspelta eftersom dom stora barnen tycker att ”gud vad larvigt”
Hörrni! Glöm inte forumet, där finns en tråd som tar upp just detta.
http://www.coolapappor.se/forumet/viewtopic.php?f=34&t=46