Jag heter Björn Wikström, född 1976 och pappa till Ellen, född 04.
Fram tills 21/4-08 var jag gift med en kvinna, Josefin, hade två barn, Ellen och hennes lilla syster född 08-04-08.
Den 21/4 var vi på väg till Kristianstad från Växjö, efter en mycket trevlig familjehelg med Josefins familj.
Vi avslutade denna helg med att ta ett familjefoto hos en väldigt duktig fotograf i Växjö….
Jag, Josefin, saga och Ellen
Efter att bilderna var tagna var det dags att fara hem!!
Vi sa alla hejdå och vi ses i Kristianstad!!
På vägen hem, strax utanför Älmhult, vid Diö, åkte vår bil av vägen.
Jag kände bara att jag inte kunde styra längre och bilen for in i ett träd!!
Trädet träffade höger blinkers fram och pressade in hela höger sida av bilen…
Trädet landade Mitt inne i bilen, slog bort hela höger sida och slog då också av bränsle slangen, vilket resulterade i att bilen började brinna…
Min första reaktion var att jag måste rädda Ellen!!!!
När jag vänder mig om så ser jag att det är ett stort eldhav, runt Ellen och hon bara skriker!!
Josefin Skriker att det brinner, det brinner!!!
När jag kommer bak och får tag i Ellen så hör jag inte Josefin längre, hon har tystnat.
Jag ställer mig inne i elden och börjar, i ren panik, slita i Ellen,
men hon lossnar inte, skriker bara… – pappa, pappa!!
Till slut så får jag loss henne, skrikandes och brinnande….
Jag känner hur det bränner i mina händer, ansikte, värker i benen, men Ellen är ute!!
När vi kommer utanför bilen faller jag ner på marken och börjar släcka elden i Ellens hår, kläder, hud… men när jag vänder på henne för att ta henne i famnen så blossar det upp igen… Tillbaks på rygg och pressa mot marken för att släcka!!
Under hela tiden skriker och gråter Ellen, det gör JÄVLIGT ont!!!
När jag lyckats släcka branden i henne så ska jag lyfta bort henne en bit,
vi är alldeles för när för när bilen… tänk om en exploderar??!
Nu börjar den långa väntan på Akut ambulansen, 40 minuter, får vi ligga och vänta….
Under tiden så ser jag hur min 13 dagar gamla dotter och fru, försvinner
i ett hav av eld och skrot…
Värmen är oerhörd och bränner min skalp och jag vet inte vad jag ska
ta mig till, hur jag än gör så bränner det över allt… Mina ben värker, handen värker och Ellen bara gråter och skriker…
Efter 40 minuter dyker Akutambulansen upp, då det är bara dom som får
intubera var vi tvungna att vänta…. De intuberar Ellen och skickar mig
i en ”vanlig” ambulans… mot Växjö sjukhus!!
Det visar sig sedan att Ellen fått 55-60% brännskador..
Båda lårbenen är av och vänster arm är bruten på två ställen…
Nu, c:a två år efter olyckan så har jag träffat en kvinna. En kvinna
som älskar oss oerhört. Jag som aldrig trodde att jag skulle kunna älska
igen, ibland inte ens Ellen. Jag kan lova att jag inte varit en bra pappa
alla gånger, men jag lär mig jag också.
När Martin frågade om jag ville ha en liten spalt här på coolapappor
så var svaret inte svårt. Jag kommer att skriva om ALLT mellan himmel
och jord. Både tips på aktiviteter, problem som jag sett, hört eller känt
m.m. Tillsammans så kan vi alla bli just den pappan som vi vill.
Maila eller kommentera gärna om du har synpunkter, ideér eller bara
vill höra av dig!!
Med vänlig hälsning
Björn Wikström
Nästa fredag en ny krönika.
ser fram emot detta. Vet att Björn har VÄLDIGT mycket att
dela med sig av och detta kan nog vara nyttigt för oss alla!!
Väntar med spänning
MVH Stefan
Gripande berättelse, beklagar sorgen. Ser fram emot dina krönikor Björn.
Du är en underbar människa, Björn. Vi som haft det stora nöjet att träffa dig IRL på Fenix vet vilken sorts människa du är. En man med humor, lite allvar, positivitet, kreativitet och en hel hop av kärlek i ditt stora hjärta. Jag hoppas verkligen att Martin och alla de andra här på Coola pappor frå det stora nöjet att en gång få träffa dig och se själva vilken underbar kille du är. Lycka till….keep on blogging!
Kram Angel
Hejsan Björn och Ellen
Av en ren tillfällighet läste jag Året Runt på jobbet idag och artikeln om Er båda och olyckan. Jag arbetade den sommaren på barnkliniken på CSK och har träffat både dig och Ellen. Vet hur jobbigt det var för Er. Blev så glad när jag såg att du funnit en ny livskamrat och att ni kan gå vidare samman. Så pigg och glad Ellen var på bilderna. Önskar Er alla av hela mitt hjärta all Lycka nu och i framtiden.
Kramar från Ellenor Anslund
Ser fram emot imorron när man kan läsa din nästa blogg här…Hoppas på massor av nöje…Kram till Er
//Angel
Du har varit med om det värsta, så fruktansvärt hemskt att man har svårt att hitta ord. Livet går vidare och din dotter är frisk och du har hittat kärlek igen, underbart. Grattis till ditt nya liv och sköt om er!
Det där var ingen rolig läsning..
Hur går man vidare efter en sådan sak?
Vill inte ens tänka tanken.
Gripande och känslofyllt och läsa dina första rader här. Som alltid funderar man över hur man hittar kraft och ork. Kände den positiva energin Angel och jag mötte dig på Fenix.
Hej Björn.
Jag har nyligen blivit medlem här på coolapappor.se, då jag precis fått reda på att min sambo är gravid.
Jag tror inte att man behöver vara överdrivet känslosam för att beröras av det du delar med dig här. Jag grät, och kan fortfarande känna hur tårarna rinner ner för min kind. Om det verkligen finns en mening med allt så kan man undra vad den var i det här fallet. Även om det hjälper föga, så beklagar jag verkligen sorgen, hoppas att du kan finna glädje och styrka i den dotter du fortfarande har i livet, och att du har hittat någon sorts väg att försöka gå vidare på i den kvinna du nu har träffat.
//Kacke