Tack för oss

Tyvärr kan jag inte längre blogga här på coolapappor. Tiden räcker inte till. Jag vill inte bara skriva om vad vi gör på dagarna och jag har inte tid att sätta mig ner och skriva mer intressanta inlägg.

Så får det bli. Vi dyker kanske upp i någon annat form men inte just nu.

Vänner får förlja oss på facebook och twitter istället så länge.

Så tack för oss och sköt om er.

Nyklippt

Det var bestämt sedan tidigare att Mi och  morfar skulle gå och klippa sig. De klipper sig på samma ställe. Men Mi blev sjuk så det drog ut på tiden. Men idag passade det för båda två. Morfar hämtade Mi på förskolan och sedan åkte de för att klippa sig och som Mi har sett fram emot det. Är det något som är lite utöver det vanliga så är det otroligt spännande.

En gång när Mi var och klippte sig så fick hon en kaka efteråt och det tycker hon man ska få varje gång. Tyvärr så har inte alla frisörer den servicen men det fixade morfar. De åkte hem och åt Evas goda bullar.

Det var en stolt och nöjd tjej som kom hem. Dessutom hade hon fått färg i håret. Hur fräckt som helst.

Ians Dop

Nu är vår son döpt. Jag vill tacka alla som var med och gjorde detta till en underbar dag.

Det finns många åsikter om dop men vi är tycker det är en viktig sermoni. Vi är inte aktivt religiösa men vi är med i svenska kyrkan. Det är upp till våra barn att senare i livet ta ställning till hur de vill förhålla sin till religion. Men för oss är traditionen viktig och det finns många symboler i dopet som vi kan stå bakom.

En stor orsak till att jag är medlem i svenska kyrkan är att jag vill bevara traditioner och stötta samfundet i att underhålla symboler och byggnader. Jag tycker mycket om kyrkor och när jag är ute i andra städer och går förbi en kyrka vill jag gärna gå in och känna på stämningen och tända ett ljus.

Så för oss är detta en stor dag.

Att förbereda ett dop när hela familjen har varit sängliggandes är en utmaning. Men det gick. Mycket tack vare min underbara sambo som kan det där med att fixa och trixa.

Tack återigen alla som gjorde detta till en minnesvärd dag, tack för alla Ians presenter och för all hjälp.

Ett speciellt tack till Frida. Ditt tal värmde i våra hjärtan och vi är glada och stolta att du är Ians gudmor.

Host & Snörvel

Feberfria men inte helt 100. Att den här förkylningen inte vill släppa.

Det är sådana här dagar jag längtar till varma sommarkvällar med vänner och familj.

Inte så bra att jag åkte på tjänsteresa innan jag var helt återställd. Rethostan ligger som ett lock över allt.

Men allt blir bättre. Återkommer då.

Väskan är packad igen

Men denna gång blir det bara ett par dagar till Köpenhamn. Jag funderade lite på hur jag skulle resa, flyg eller tåg. Men så kollade jag upp priserna för hyrbil. Vi har ett avtal med en firma genom jobbet och det visade sig att det var klart prisvärt. Inte så miljövänligt men jag litar inte på tåg så här års. De har en del att bevisa innan jag sätter mig på ett tåg vintertid. Så får det bli.

Det känns inte så kul att lämna familjen innan alla är helt friska. Mis feber sticker iväg upp mot 40 grader mellan den febernedsättande medicinen så det blev ett besök på vårdcentralen idag. Hoppas det släpper snart. Det är ju dop nästa söndag.

På bättringsvägen

Nu börjar det fixa till sig för familjen. Jag skrev tidigare att Mi hade klarat sig men jag var lite för snabb. Hon skulle vara hos sin Morfar och Eva dels för att få mysa med dem och slippa vara hemma hos sjuka föräldrar och lillebror. Men på kvällen efter badet började hon frysa och hade 40 graders feber hon med. Dagen efter låg hon i sängen och tittade på film och sov. Hon skulle igentligen kommit hem men hon ville sova där en natt till så det fick hon givetvis. Jag tror hon har blivit ordentligt bortskämd och det ska man ju bli när man är sjuk. Tack Eva och Dennis för att ni har skämt bort vår tjej.

Nu är hon hemma igen men eftersom hon fick det sista av oss så är det hon som har någon dag kvar innan hon är sitt vanliga jag.

Stackars liten.

Vi andra är på bättringsvägen så snart är hela familjen på fötter igen.

En helt annan sak. Jag älskar tulpaner och vårdar man dem riktigt så går det att få dem att stå i flera veckor. Jag brukar byta vatten varje kväll till is-vatten och har vi plats i kylen så kan de få åka in där på natten. Nu har vi kommit på att om vi ställer dem på balkongen så kan de hålla sig i nästan en månad. Men tydligen så har rysskylan kommit till västkusten också så de här tulpanerna kommer att hålla sig av en helt annan orsak, de är djupfrysta. Ibland tar man i för mycket.

Sjuka Familjen

Eller inte hela familjen. Bara tre fjärdedelar. Det började med Helen sen jag och i natt fick lilleman feber. Mi har klarat sig hittills och i eftermiddag och natt ska hon vara hos morfar och Eva. Det är tur att vi har vänner och släkt som hjälper oss. Tack Cicci för att du kört Mi till Förskolan.

Nu ska vi bara rida ut denna förkylning så vi kommer tillbaka på banan.

Om det blir dåligt bloggande så vet ni orsaken.

Ian 4 månader

Igår ”fyllde” Ian 4 månader och idag var det BVC-besök.

Resultatet:
7896 g och 66 cm

Det är nu det roliga för pappan börjar. I början är det mycket mamman och barnet men ungefär nu så kan vi pappor få större inflytande. Med tanke på att Ian har fått sin första tand så är amningsprojektet på väg att avslutas.

När Mi skulle äta välling för första gången så var det lite problem. Jag blandade till som det stod på förpackningen men hon ville inte ha. Jag gjorde det några gånger men hon vägrade. Till slut upptäckte jag att jag hade haft fel storlek på måttet. Antalet var riktigt men det blev ändå dubbelt så mycket pulver som det skulle vara. Inte undra på att tösen inte ville äta. Men efter jag rättat till mitt misstag så gick det hur bra som helst. Som tvåbarns far har jag fått rutin och jag gör ju inte om samma tabbe två gånger.

Tävla

Alla föräldrar vet att barn utvecklas olika och att det inte finns något rätt eller fel i ett barns utveckling.

Jag har en teori att även om det inte spelar någon roll så tävlar småbarnsföräldrar i alla fall. Vems barn kan rulla runt, stå eller gå tidigast. Utåt så säger alla att det inte spelar någon roll men innerst inne känns en stolthet när ens egen unge gör något före någon annans.

En annan kul sak är att om jag berättar något som Mi elle Ian har gjort för någon som har vuxna barn så kommer de ofta ihåg när deras barn gjorde samma sak även om det är för mer än 30 år sedan. Och ofta är det tidigare än var våra barn gjorde det. De tävlar alltså fortfarande även om deras barn har egna barn.

Jag ser egentligen inget problem med det här. Det är så det ska vara. En förälder ska vara stolt över sina barn och ska få vara det. Det är bara en reflektion.

Och jag ska inte vara sämre. Ian står stadigt nu så snart springer vi runt och jagar varandra.

Skridskopremiär

Dagen började med tre simskolegrupper i simhallen för min del. Nu har ytterligare en rolig termin börjat. Jag missade första gången eftersom jag var på resa men nu är jag också igång. Det roliga är att se framstegen som barnen gör gång efter gång.

Sedan åkte vi iväg för att prova Mis nya skridskor som hon fick i julklapp.

Det har inte blivit av förrän idag och även om det bara var en kort stund så fick Mi känna på hur det var. Hon hade en bild i huvudet efter att sett skridskor på TV och i filmer och fick en annan bild nu när hon fick testa själv. Vi försökte förklara att det är rätt svårt även om vi inte överdrev för att inte skrämma henne.

Det är en avvägning som vi får göra som föräldrar. Att försöka förklara verkligheten men även låta barnen prova själva för att lära sig. Jag är mycket emot att säga till barnen att, – Det går inte. Det ska de få komma på själva eller överbevisa mig att det visst går. Och många gånger har jag mer begränsningar i min världsbild vad barnen har.