Det är inte så ofta längre som det händer!
När man är snart 7 år så kommer man inte så lättvindigt och kelar med Pappa mer.
Klart att den fysiska kontakten finns i samma utsträckning som innan, men den ter sig mer i form av brottning numera.
Jag kan sakna den där spontana kramen ibland och jag erkänner att jag blir avundsjuk på Frugan ibland som fortfarande får en hel del kramar och en massa ömhet.
Jag får ta det som fås och sätter värde på det istället.
Som i helgen när lilleman kom krypandes och somnade i soffan på pappas arm.
Han fick ligga kvar en god stund innan han bars in i sängen.
Jag passade på…

Detta inlägg postades måndag, 17 oktober, 2011 kl 06:53 i Bloggen. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.