Coola Pappor

SVENSEXA IGÅR

Martin Melin — Fri, 30 Jul 2010 07:39:58 +0000

Idag är man inte stark…

Gulligrisen

Martin Melin — Thu, 29 Jul 2010 06:01:30 +0000

Helt enkelt…

Till havs!

Martin Melin — Wed, 28 Jul 2010 19:44:49 +0000

Jag och Charlies mamma har haft två barnfria dagar. Vi ordnade övernattande barnpassning tisdag till torsdag och så drog vi till landet.
Två helt barnfria dagar.
Som att skrapa in storvinst på Triss.
Och missförstå mig rätt här nu. Jag saknar Charlie mycket. Både jag och hans mamma pratar om honom och vi härmar honom och skrattar.
Men två dagar utan ”måsten”, och sovmorgon. Det är lycka på sitt vis.
Vi har varit mycket ute med båten, det har varit hyfsat väder här uppe i Roslagen. Vi har cruisat mellan öarna och lärt känna nya vikar. Åkt mot solnedgången och badat i kallt Östersjövatten. Suttit på bryggan och betat av tidningshögen, legat i soffan och tittat på filmer och strosat runt inne i Norrtälje stad.
Det har varit två härliga dagar.
I morgon bär det åter till storstan och bland annat klippning. Jag skall även passa på att träna lite innan vi plockar upp Charlie och åker tilbaka ut till landet.
Dessvärre säger metrologerna att det skall bli ostadigare väder till slutet av veckan så vi får se hur det blir med utflykter till havs.
Och vi har fortfarande inget varmvatten här så det är snabba duschar kan jag meddela. Jäkligt snabba…

Tips till IKEA

Martin Melin — Wed, 28 Jul 2010 16:57:47 +0000

Jag har tappat räkningen på alla dessa ramar jag köpt på IKEA där glaset har gått sönder på dem.
Inte för att det är dålig kvalitet, utan för att glas ibland går sönder.
Men en ram utan glas är det samma som ingen ram, så här kommer ett tips till ledningen för IKEA.
Börja sälj bara glaset till era ramar. Ta 40 spänn styck eller nåt sånt. Ni kommer sälja glas som sjutton!
Det vara bara det jag ville säga…

Bloggen sex månader!

Martin Melin — Tue, 27 Jul 2010 18:10:29 +0000

Då har den här bloggen funnits på internet i sex månader.
Otroligt.
Lite mer än 350 000 läsare, vilket ger ett snitt på drygt 60 000 i månaden, eller 15 000 i veckan. Eller 2000 om dagen.
Det är helt okej.
Ska vi säga att den här bloggen är halvvägs? Så kör vi sex månader till.
Vad kan hösten erbjuda då?
Charlies förskoleäventyr. Jag tillbaka på jobbet heltid. Två roliga skrivprojekt. Coolapappor.se skall bli större, speciellt Forumet, (Regga er och bli aktiva, många pappor läser forumet men bara en handfull är aktiva.).
Fast varför prata om hösten???
Det är ju mitt i sommaren!
Glad sommar på er, alla läsare, och tack för att ni är med. Nästan 3000 kommentarer. Wow! Jag gillar att ni är delaktiga. Fortsätt med det. Även ni som tycker jag är ute och snurrar i mina åsikter. Sluta inte att komma med konstruktiv kritik och mothugg. Jag gillar det.
Nu njuter vi av sommaren och så kör vi sex månader till!

I morse på McDonalds

Martin Melin — Tue, 27 Jul 2010 13:21:04 +0000

Jag vet, I-landsproblem, och det finns de som inte ens får mat på borden, och vilken lyx att ha råd att äta frukost på mcDonalds.
Jag vet.
Men jag vill ändå berätta hur det gick till på McDonalds i Hägernäs, utanför Stockholm i morse.
På vägen upp till landet skulle vi stanna till och äta frukost. Och på McDonalds serverar de som bekant frukost fram till klockan tio då de byter till ordinarie hamburgermenyer.
Vi sladdar in på parkeringen på slaget fem i tio. Skyndar in på restaurangen, lite förberedda på en Michael Douglas-scen från filmen ”Falling down” (Se den HÄR), klockan är fyra minuter i tio.
En familj framme vid kassan velar. Vet inte vad de vill ha. Rookie i kassalinjen. Klokan blir två minuter i tio. Frukostmenyn fortfarande uppe på skyltarna bakom kassorna.
Det blir vår tur. På slaget tio.
Jag beställer frukostmeny. Det funkar. Bra.
Klockan är nu två minuter över tio. Charlies mamma beställer en salladsmeny.
Hon får svaret att det går inte.
”Går inte??”
”Nej, det går inte att beställa salladsmenyn”
”Nähä”, Charlies mamma och jag lika förvånade. Klockan är efter tio, ordinarie menyer gäller.
”När kan jag beställa det då?”, undrar Charlies mamma.
Killen bakom kassan:
”Om en minut…”
Vi trodde han skämtade. Charlies mamma frågade killen om vi kunde vänta vid kassan i en minut eller om vi skulle gå ut och sedan komma tillbaka?
Killen i kassan förstod inte riktigt ironin. Men han började plocka med den velande familjens mat och under tiden kollade jag och Charlies mamma klockan.
När det hade gått tre minuter hade kassakillen lämnat ut maten till velande familjen och tittade på oss igen, som om vi var helt nya i hans värld.
”Ja… vad får det lov att vara?”
”En salladsmeny..”, beställde Charlies mamma.
”Och jag har min frukostmeny som jag väntar på” ,inflikade jag.
”Det tar fyra minuter, ni kan sitta ner så ropar jag när det är klart”, sa kassakillen.
Jag och Charlies mamma gick och satte oss vid fönstret och väntade. Pratade om vädret och vad som skulle fixas under dagen på landet.
Tiden gick.
Tjugo över tio tittade jag för femte gången bort mot kassan. Ingen som ropade eller såg ut att vilja ropa.
Fem i halv elva, trettio minuter efter att jag hade beställt min frukostmeny och 25 minuter efter att Charlies mamma hade beställt sin sallad stegar jag fram till kassan. Måttligt glad. Lågt blodsocker.
Jag möts av en leende tjej som frågar vad jag vill ha.
”Min frukostmeny och så en salladsmeny”, säger jag.
”Jag är ledsen, men vi serverar inte frukost längre”, svarar hon utan att sluta le.
Här någonstans höll jag inombords på att gå i taket. Jag var så in i helvete hungrig. Men sansad som jag är såg jag på henne och förklarade att det var en halvtimme sedan jag beställde.
Kassakillen syntes inte till. Skiftbyte kanske.
Samanlagt tre anställda plus en till i köksdelen blev inkopplade på fallet med den förlorade frukostmenyn.
Några ursäkter senare satt jag där med min frukostmeny, men utan juice. Jag orkade inte påpeka detta utan ville bara få i mig energi. Charlies mamma fick sin sallad, naturligtvis utan den beställda, och betalade för extra dressingen och brödet, men ändå.
Man kan väl säga att det var ingen bra dag för McDonalds i Hägernäs.

En bra tid på dygnet

Martin Melin — Mon, 26 Jul 2010 17:43:03 +0000

När klockan är strax efter sju. Charlie har dragit i sig kvällens vällingflaska. Han är mätt, pömsig och bara sitter i soffan med trötta ögon, han väntar på att bli uppburen till sitt rum och nedlagd i sin säng.
Där och då är han väldigt gosig. Jag vill kalla det för Charlies ”lugna stund”, då han köper att man sitter och myser med honom i soffan.
Men bara en kort tid. Sedan vill han upp till sin säng.
De här korten är tagna för bara några minuter sedan.
Charlie, en slagen hjälte. Jag – lika trött jag.
Men nu väntar filmen ”Bröllopsfotografen och pannkakor. Det är ju lill-tisdag
idag.

Pojkar vs flickor – ett debattinlägg

Martin Melin — Mon, 26 Jul 2010 07:14:20 +0000

Okej, jag vet inte hur många av er som också läser kommentarerna till de olika inläggen här på bloggen. Om ni gör det så har ni kunnat följa den diskussionen som förs när det gäller ”killeksaker och tjejleksaker” och hur detta påverkar barnens framtida könsroller.
Jag tar det steg för steg.
Människan består av två olika typer. Och det här är bevisat genom kromosomforskning. Vi har olika saker i kroppen, helt enkelt.
Okej, män och kvinnor är inte helt lika alltså.
Jag tror att små pojkar, låt oss säga ålder fyra till sju år, väljer att leka med en viss typ av leksaker. Små tjejer i samma ålder väljer ofta en annan typ av leksaker.
Men varför är det så här?
En del menar på att det handlar om att vi föräldrar skapar det här. Att vi redan när barnen är små ger dom ”typiska könsleksaker”, alltså bilar till killar och dockor till tjejer.
Vi föräldrar påverkar barnen.
Det där stämmer naturligtvis till stor del, till och med till en väldigt stor del.
Men sedan finns det ”arv” också, (om vi kallar föräldrarnas påverkan för ”miljö”), och där kommer kromosomerna in. Alltså att vi är olika och då inte bara kroppsligt utan även uppe i huvudet.
Om en familj med en kille och en tjej skulle bo i en grotta ute i djungeln långt, långt ifrån andra människor och aldrig ha någon kontakt med civilisationen; vilka skulle då gå ut och jaga?
Skulle det bli mannen och sonen eller skulle det bli mamman och dottern? Eller skulle det bli pappan och dottern?
Jag tror att ”människoarvet” och de ”instinkter” vi har medfött skulle göra att mannen och sonen skulle gå ut och jaga.
Det där, tror jag, har att göra med vad vi har i huvudet, i kombination med den olika muskelstyrka vi har. Männen skulle förmodligen försvara kvinnorna fysiskt om familjen blev anfallna. Helt på instinkt.
Men tillbaka till nutid.
Är det farligt med olika könsroller? Är det farligt att tjejer går i klänning och pojkar i byxor? Är det farligt att tjejer har långt hår i flätor och killar har kort hår?
Är det farligt om en tioåring ficka vill leka ”familj” med sina dockor? Gör det att hon, när hon växer upp, hamnar i den rollen även som vuxen?
Det där är intressant, och visst finns den risken.
Så vad gör vi åt det?
En del, av kommentarerna att döma, tycker att vi skall sätta på tjejerna killkläder, så att de kan klättra i träden som killarna, och ge tjejerna hammare och spik, så att det kan snickra, som killarna.
Är det lösningen? Får vi då ett jämnare samhälle sen?
Jag är inte så säker.
Jag känner massor av vuxna kvinnor, som lekte med dockor när de var små och hade knyttofs, lackskor och blommig klänning, och som trots det idag är mycket självständiga kvinnor med bra jobb och hög lön och känner inte alls av någon könsdiskriminering.
Så, frågan är, åter igen, har vår dåliga jämställdhet och kvinnoförtryck något att göra med hur vi uppfostrar våra barn?
Borde vi inte fokusera på hur vi vuxna behandlar varandra istället, och så låter vi våra barn vara tjejer respektive killar, och leka med det som tjejer och killar alltid har lekt med, och så ser vi till att ge dom en sund uppfostran med sunda värderingar?
Någon skrev i en kommentar att kvinnor har fått det bättre i samhället, just för att folk har reagerat, för att det har skett ändringar.
Men, små killar har lekt med bilar sedan 200 år och trots detta har kvinnor fått både rösträtt, blivit myndiga utan att behöva gifta sig och fått bättre löner under åren.
Hade det gått fortare om vi tagit bort bilen och givit den lilla killen en docka istället?
Jag tror inte det.

P.S Bara så att vi inte blir ovänner här. Jag menar inte att mitt tycke är ”det rätta”. Jag är för oliktänkande och gillar inte det vissa sysslar med, framför allt på internet, att man skall tala om för andra vad som är rätt och fel. Det finns sådana tendenser hos många bloggare.
Var lite mer ödmjuka. Ibland har man rätt, ibland har man fel. Ibland kan man backa på en fråga.