Daniel Wångsten

Daniel är 30 år gammal och varannanveckaspappa. Han är såklart pappa på heltid, men har sin son på halvtid. En ganska förvirrande ekvation, och eftersom han aldrig varit speciellt bra på matte blir det svårt. Detta blir första gången han nischar sin blogg och om det blir himmel eller pannkaka – det får vi se. Just det, Daniel talar nästan aldrig om sig själv i tredje person.

Daniel Wångsten

Thank God it’s wednesday

10 februari 2010

Onsdagar. Från att ha varit en parantes mitt i veckan i alla år har den nu blivit i princip den viktigaste dagen. Viktig på olika sätt. Ena veckan är det en dag av lycka, en dag där jag leende vaknar och ser fram emot dagen. För att nästa dag vara melankolisk och ledsam. Varannan onsdag hatar jag hårt och innerligt och varannan onsdag älskar jag.

Varannan onsdag går jag upp och gör mig iordning till jobbet. Klär på mig och är ungefär klar på en kvart eller något sånt. Det är de bra onsdagarna det.

De dåliga onsdagarna går jag upp mycket tidigare. Då måste man väcka en person till. Man måste dra upp honom ur sängen. När han väl är uppe sätter han sig i sin sacko, dricker välling och tittar på Askungen. Eller Cars. Eller möjligtvis Pingu. Där sitter han ett tag och vill inte resa sig när pappa vill. Men han gör det ändå. Till slut.

Det är de dåliga onsdagarna som jag måste trycka ner klumpen i halsen djupt, svälja ett par extra gånger och vända bort blicken när jag tittar på honom. Jag vill ju inte att han ska veta, att han ska se att pappa är ledsen. Ledsen för att han kommer att åka till sin mamma en vecka. Att jag inte får lägga honom, pussa honom godnatt på en hel vecka. Att jag inte får slita upp honom ur sängen på morgonen. Att jag inte får omvända alla hans ”nej” till ett ”okey”.

Det är bara en vecka. En vecka av lycka och en vecka av ledsamhet. Den ena veckan går fort. Den andra släpar sig fram. Jag önskar bara att det var tvärtom. Att det var de veckorna med honom som gick sakta.

Idag är det en bra onsdag. Och jag älskar det.

Inga kommentarer »

Kokt ägg är också mat.

09 februari 2010

En fredag, inte allt för längesedan.

Jag och Gurra sitter i soffan och softar. Vi har kollat på Pingu ett tag nu. Han har ätit yoggi och jag har druckit kaffe. Den lille är sjuk, stackarn och jag är matt efter sprutan igår. Men vi sitter ändå här och har det lite småmysigt. Han i pyjamas och jag i träningsbyxor.

Jag frågar vad han vill ha för mat ikväll. Han tänker efter ett tag. ”eeeh, eeh”, säger han och lägger pannan i djupa veck. ”Det är fredag idag ju”, säger jag. ”Så vi kan ju äta nåt riktigt gott ikväll”. ”Eeeeh”, fortsätter han tänkande, ”jag vet pappa!” säger han plötsligt. ”Kokt ägg! Vi äta kokt ägg här inne framför teven”
”Ska vi äta kokt ägg, en fredagkväll?”, säger jag med förvåning i rösten.

Han tittar på mig länge, sen lägger han huvudet på sne sätter upp pekfingret och berättar för mig som en gammal farfar berättar saker för ett litet barn. ”Pappa, kokt ägg är faktiskt också mat”.

Och det har han ju tammefan rätt i.

Inga kommentarer »

I jämlikhetens tecken.

05 februari 2010

Jo, kul att vara här. En plats för coola pappor, vad är det för skit, tänkte jag första gången jag såg sidan. Sen läste jag lite och tänkte en gång till. Det är ju faktiskt ganska smart, hur många såna sidor finns det liksom? Däremot finns det en uppsjö av mammasajter, om jag har förstått saken rätt? Och eftersom jag är en förespråkare av jämlikhet är det inte mer än rätt att vi, coola pappor, också får finnas till.

I alla fall. Jag bor inte i Kalmar och har inte en son och en dotter som det står i ”Lite om mig”. Jag bor i Halmstad och har en son, varannan vecka. Dessutom är jag inte speciellt cool utan en tönt har jag fått höra. Men säg inte det till någon.

Just det, kommentera gärna, det är ju det som gör en blogg rolig. Ju mer ni kommenterar desto mer skriver jag. Om ni är riktigt duktiga så kommer vi att ha många roliga stunder ihop.

Inga kommentarer »

« Äldre inlägg