Ja när barnen inte är hemma är det sisådär med matmoralen… Det får liksom bli vad det blir av det som finns hemma. Idag tex blev det kokt julkorv (inköpt för fem kronor med ett tangerat bäst före-datum) och keso… Jag kör ingen GI eller LCHF om ni undrar, var bara för lat för att koka pasta, potatis, bulgur eller någon annan form av kolhydrater… Men jag lyckades samla kraft och skala två morötter som slank ner och gav ett välbehövligt vitamintillskott till den i övrigt ganska fattiga måltiden.
Det är tur att det är annorlunda när barnen är hemma…
Bildbevis….
Utan barn…
Med barn…
Det enda som kan kännas lite jobbigt är att hur mycket tid jag än lägger ner på att laga mat så är middagen ändå över på ca fem minuter… Nästan så att ju längre tid det tar att laga desto kortare tid innan barnen har tackat för sig och sprungit från bordet. Och valle inleder varje måltid med att berätta han inte tycker om maten i fråga (om det inte är falukorv eller köttbullar vill säga) för att sedan mjukna och äta efter ett tag.
Men så länge de äter och är glada så kan jag laga hur mycket mat som helst. 
