En sån där pappa/föräldrablogg…
Christian Lönngren
En helt ny livssituation kommer att innebära ett nytt sätt att se på livet.
Som nyseparerad pappa till två fina killar innebär det att jag även får ett
nytt sätt att se på papparollen. Det kommer bli mycket pusslande och sökande
för att hitta den gyllene vägen, som pappa men också som en egen person.
Välkommen att ta del av en 34-årig musik- film- och fotointresserad frilansande
småbarnspappas tankar om livets stora och små problem och härligheter.
Bully…
Nu finns ju faktiskt den fantastiska filmen Bully på svtplay. Den gör ont, men måste ses! http://www.svtplay.se/klipp/305520/klipp-bully
Lugnt…
Idag kunde vi ta det lugnt till dagis Valter och jag… det är så skönt att kunna ta promenaden i hans takt och låta honom utforska omgivningen… Idag tex så hoppade han en stor del av vägen, det gällde att inte nudda strecken…
…och så är det fredag… Ännu bättre.
Kul grej…
Ett kort inlägg bara… Hittade en rolig sida angående IKEA och deras val att retuschera bort kvinnor ur sin katalog i Saudiarabien. http://ikeafiles.tumblr.com/
Kunde inte hålla mig utan gjorde några bidrag jag med…
Tycker för övrigt att det är en helt sjuk grej att gå med på, IKEA borde stå upp för sina ideologier och framför allt inte svara att de inte visste om vad som hade hänt. Någon informationsansvarig borde titta över sina arbetsrutiner…
Bananflugor…
Det finns ju vissa nackdelar med att bo som vi gör. Tex så är det svårt att hålla koll på vilka grejer som är var, de åker fram och tillbaka är oftast på fel ställe känns det som.
En annan jobbig sak är att jag slänger mer mat nu. Jag glömmer bort vad som har handlats till vilken lägenhet och förvirringen är total. Detta senare problem har resulterat i en invasion av bananflugor. De små surrande asen är överallt och de är ju helt omöjliga att bli av med. Men nu har jag hittat ett tips på nätet som jag hoppas på. Vinäger, honung och några droppar diskmedel har blandats i ett glas och jag börjar redan se resultat 
förhoppningsvis försvinner de nu.
På tal om frukt så har jag köpt mig en juicepress. En sån som man kan slänga ner i stort sett vad som helst i så blir det god juice av det. Så nu kommer det ändå inte finnas någon gammal frukt att mumsa på… Hör ni det flugsvin. Lika bra att flytta med en gång…
Tintin…
Ja då var det dags att ge sig in i debatten om Tintins vara eller inte vara. Bättre sent än aldrig heter det ju…
Jag håller till mångt och mycket med om att det är en ganska vit värld som målas upp i serien, men samtidigt så måste jag säga att jag verkligen älskar den lilla fjuniga journalisten och hans entourage, med den lätt alkoholiserade Kapten Haddock i spetsen. Det finns många nyanser som gör serien intressant tycker jag. Den skildrar ju en tid av många politiska spänningar, tekninska genombrott och en exploatering av en, genomvästerländska ögon sett, outforskad värld. Det är ju inte heller en korrekt historieskildring, men jag tycker att den väcker frågor om dåtidens syn på världen. En annan aspekt är ju den markanta avsaknaden av kvinnor.
Det är väl det som diskuteras nu. Ska Tintin bort från hyllorna för att den stöter sig med våra värderingar vi har i dag eller ska den vara kvar som en del av debatten. Det är väl bara bra om det finns så många bilder av världen som möjligt, om man bara kan diskutera om det som står i böckerna. Slutsats biblioteken ska inte censurera litteraturen. Men jag tror att Behrang Miri lyckades få till precis det han ville med beslutet att ta bort Tintin, nämligen att få till en debatt om vilka bilder om världen som litteraturen förmedlar. Men det skulle bli väldigt mycket flyttande av böcker om vi skulle ta på oss de kritiska glasögonen och granska alla böcker. Vår älskade Pippi, som kulturhuset ville satsa på, är väl ett exempel som ligger lite i farozonen. Pippis far som Negerkung på kurrekurreduttön känns inte heller helt politiskt korrekt.
Jag tänker fortsätta att läsa både Tintin och Pippi för mina barn, men jag tänker också förklara om det dyker upp saker kräver sådant.
Information
Ja, så blev det dags igen att packa väskorna… Det känns som vi bara kommer in över tröskeln för att sedan vända och åka igen. Den här gången är det Grekland och ön lefkas som är målet och det känns ju bara för bra. Vi bör i en liten lugn stad, om man får tro på det man kan googla sig till iaf, som heter nikiana. Lugnet och värmen känns väldigt lockande och jag njuter av tanken på att sitta vid poolen med en god bok och en lika god och kall öl i handen… Vi får väl se om barnen ställer upp på det upplägget
Ja så blev det ett nytt år… 2011 var nog ett av de sämsta åren i mitt liv. Mormor dog och jag separerade från min fru, det överskuggar alla de ljusa stunder som också fanns under året.
Jag ser dock fram emot en ljusare framtid där jag ska sätta mer fokus på mig själv och barnen. För att dra en klyscha, så ska jag väl försöka hitta mig själv… eller något liknande iaf.
Det är ju snart dags att flytta igen och då kan jag landa i en en lite tryggare tillvaro i ett boende som är mitt och som jag kan forma till precis vad jag vill. Jag känner att jag har saknat den stabila punkten att börja bygga ifrån, skönt att det äntligen börjar närma sig.
Vi firade nyår ihop hos våra gamla grannar, de bor på sjunde våningen med en grym utsikt över södra stockholm. Helt perfekt för att avnjuta en klar midnattshimmel full av färggranna raketer. Vi fick också nöjet att beskåda ett stort antal flygande lyktor, en lugn och skön konstrast mot alla explosioner. Jack och Valter var riktigt tappra och höll sig vakna hela kvällen och tittade med förtjusning på fyrverkerierna. Jack blev dock rädd när vi skulle gå hem. Det smällde fortfarande ordentligt på många ställen och han var rädd att få en raket i rumpan…
Men som sagt så ligger det en spännande och lite läskig tid framför mig… dags att börja smida planer
Det är så tragiskt det som har hänt i Ljungby. Först det faktum att en 4 år gammal pojke har dött, vilket bara det är helt fruktansvärt i sig. Jag tänker på hans familj, det måste vara ett så hårt slag mot dem, jag kan inte tänka mig något värre än att ett av mina barn skulle dö före mig. Att han också blev mördad, av ett annat barn gör ju historien än mer tragisk. Min tanke går även till förövarens familj, det måste vara minst lika svårt att förlikas med tanken att ens barn har haft ihjäl ett annat barn.
Jag måste säga att jag är stolt och glad att vi i Sverige inte dömmer barn, utan att de tas om hand av socialstyrelsen. I mitt tycke skulle det vara att fördärva två liv om förövaren skulle dömmas till fängelse eller ungdomsvård. Men jag tycker också att det är oerhört viktigt att det hela följs upp och att han får den hjälp han onekligen kommer att behöva.
Men tragiskt är det, oerhört tragiskt.
