Youtube…

Youtube är ju en helt fantastisk grej… Och barnen kan verkligen fördriva tiden med roliga klipp och sånger. Men det gäller att se upp och hålla koll, rätt vad är så dyker det upp något skumt. Någon sjuk version av något barnprogram som någon roat sig med inne på tonårsrummet… Men för det mesta är det tummen upp tycker jag.

Måste bara visa något gulligt… Under en av dessa Youtubesessioner så hittade valle ett klipp från mariobrothers och eftersom han är van vid att spela kinect så trodde han att han spelade själv…

Sen var det ju fettisdagen idag, det glömde vi inte bort… Mumsiga semlor från bakstugan i västertorp.

Jag är iofs inte så överrfötjust i semlor, tycker mest om mandelmassan men barnen begravde sig verkligen i dem…

Nä nu är det dags att sova. Imorgon ska jag följa med jack och hans klass och åka skridskor, det ska bli skoj.

lite irriterad…

Det här gör mig faktiskt lite irriterad och provocerad… Dessa vältränade gladiatorer borde väl inte göra reklam för färdig pan pizza? Det borde ju gå stick i stäv med deras träning och hälsolivsstil. Dessutom lockar de barnen till att vilja köpa dessa degbitar med lite ost och skinkextrakt eller vad det nu är på dem… det är moraliskt fel tycker jag. De borde gå i fronten för att barn, och vuxna för den delen, ska leva ett sundare liv och äta bättre mat. Jag är ledsen om jag sårar alla billysälskare därute men för mig är dessa “pizzor” lika med skräp…. Eller? Är jag helt fel ute?

Apropå träning så sprang jag min första mil för året, eller jag har nog inte sprungit så långt de senaste tio åren förresten. Det gick över förväntan och jag sprang in på tiden 49 min 35 sek. Inte illa även om jag höll ett lite snabbare tempo i början.

Det finns en anledning till att jag har snörat på mig löparskorna igen… jag har nämligen anmält mig till jubileumsmarathon som går av stapeln i juli i år. Det är nämligen 100 år sedan OS i stockholm och det uppmärksammas bla av det här loppet. Jag berättade tidigare om min morfars pappa, Thure Bergvall. Han var marathonlöpare och deltog  i OS 1912. Han bröt dock loppet, så det här är en chans för mig att föra arvet vidare även om jag inte siktar på någon toppplacering utan att bara ta mig runt. Det kommer att bli utmaning nog

Mello…

Jag är inte så sugen egentligen… Men nu sitter vi här uppradade i soffan och väntar på att spektaklet ska dra igång. Jag gör det för barnen… Kan ju alltid skylla på det iaf

Men jag ser lite fram emot, med skräckblandad förtjusning dock, Björn Ranelid. Jag gillar honom men jag tror inte att det här är rätt forum för honom… Well, den som lever får se.

Lite bättre…

Ja idag blev det bättre…

Jag kompenserade gårdagens taffliga och fattiga försök till middag med att laga en mumsig linsgryta med morötter, broccoli och annat gott. Jag kryddade med min nya favorit dragon, jag tycker allt blir gott med den kryddan. Tidigare kom jag endast i kontakt med denna underbara krydda genom bearnaisesås, men nu kan jag nästan inte vara utan den…

Ikväll är det bio som gäller. Jag och en vän ska se polis. En fransk film om poliser som jobbar med att utreda brott mot utsatta barn. Tror att den är bra, men den är nog ganska tung också. Det är ju jobbigt att se barn råka ut för hemska saker. Speciellt nu när man egna små liv där hemma. Ibland måste man plåga sig och se realistiska och jobbiga filmer…

Middag…

Ja när barnen inte är hemma är det sisådär med matmoralen… Det får liksom bli vad det blir av det som finns hemma. Idag tex blev det kokt julkorv (inköpt för fem kronor med ett tangerat bäst före-datum) och keso… Jag kör ingen GI eller LCHF om ni undrar, var bara för lat för att koka pasta, potatis, bulgur eller någon annan form av kolhydrater… Men jag lyckades samla kraft och skala två morötter som slank ner och gav ett välbehövligt vitamintillskott till den i övrigt ganska fattiga måltiden.

Det är tur att det är annorlunda när barnen är hemma…

Bildbevis….

Utan barn…

Med barn…

Det enda som kan kännas lite jobbigt är att hur mycket tid jag än lägger ner på att laga mat så är middagen ändå över på ca fem minuter… Nästan så att ju längre tid det tar att laga desto kortare tid innan barnen har tackat för sig och sprungit från bordet. Och valle inleder varje måltid med att berätta han inte tycker om maten i fråga (om det inte är falukorv eller köttbullar vill säga) för att sedan mjukna och äta efter ett tag.

Men så länge de äter och är glada så kan jag laga hur mycket mat som helst.