Veckans pappa är Håkan Hallin. För delar av svenska folket känd som ”Baren-Håkan” och för en ännu störe del ”Färjan-Håkan”. Snart kommer han få ett annat prefix, när hans nya serie drar igång i vår. På kanal fem, så håll koll!
Håkan är pappa till Marcus, nio år.

Foto: Stureplan.se

Minns du var och hur du fick reda på att din flickvän var gravid? Hur hon berättade?

Hade en kort romans med mamman, som beslutate att behålla barnet. (vi var ej ihop) Vart väldigt paff och fundersam i många många år…

Hur upplevde du graviditeteten?

Jag var med på mödravårdscentralen och det kändes så overkligt att jag skulle bli Pappa, som sagt så var jag inte beredd på detta och visste inte hur jag skulle bära mig åt…det var inte rätt tidpunkt i livet och kände mig verkligen bortkommen och stressad.

Förlossningen?

Var ej delaktig i förlossningen då jag jobbade utomlands.

Hur kom ni fram till namnen?

Det var faktiskt Mamman som kom fram till namnet Marcus Alexander det var ett fint dop då min syster var gudmor.

Har du blivi den pappa du trodde du skulle bli?

Genom åren har jag och Marcus funnit varandra. Jag brukar tänka så här när det gäller Marcus. ”Vad var det jag saknade som barn?”
Försöker ge så mycket kärlek jag kan, göra saker som inte jag fick när jag va liten, att man sitter i timmar och bara ”är” tycker jag behövs så att barnet kan känna sig bekväm med pappan. Så länge barnet visar intresse för Pappan och vill umgås så är man på rätt väg tror jag. Det är ju bara en kopia av dig som ung:)

Finns det någonting negativt med att du blivit pappa?

Det är klart med det jobb jag har idag så kanske tiden inte räcker åt, men jag hinner både följa med på simträningar och föräldrarmöten.(Inte alla kanske).

Stärkte barnet relationen mellan dicg och barnets mamma eller blev det tvärtom?

Idag har vi en mycket bra kontakt och det känns mycket bra, i början så var det väldigt ytligt men alla mognar nån gång.

Kommer du nöja dig med ett barn?

Det vet man aldrig, måste ju skaffa mig en fru först.

Ditt råd till blivandet pappor som läser det här, både under graviditetetn och när barnet kommit.

Ni som ska bli Pappor ni får en gåva som är fantastiskt underbart att ha med sig i livet. Ibland kan det kännas jobbigt men när man ser barnet växa så blir man beroende att följa barnets väg i livet och det är verkligen häftigt.
Håkan bloggar på kanal 5:s hemsida här!

Veckans pappa är Författaren, poeten, programledaren, sportbloggaren och deltagaren i tv-programmet Let´s Dance: Marcus Birro!
Läs hans svar på Coolapappors:s pappafrågor

Du brukar säga att du har tre barn, två som inte fick uppleva livet. När Milo kom, på-verkade det din sorg över de två andra

Till viss del dämpades sorgen. Eller glädjen över Milo lyckas hålla sorgen stången. Dessutom är ju Milo så oerhört konkret, att det blir svårt att tänka på annat. Men vi har fortfarande två änglasyskon till honom. Jag glömmer aldrig Dantes tyngd i mina händer. Eller hans lilla, lilla syster i min handflata. Sådant glömmer man aldrig.

Minns du var och hur du fick reda på att din sambo var gravid med Milo?

Jag var i Schweiz och följde EM i fotboll, skrev om Italien för Svenska Fans. Jag blev samlat lycklig. Det kändes som att packa väskan inför en lång resa.

Hur upplevde du graviditeteten?

Det var bara oroligt hela vägen. En sorts ställföreträdande oro.

Förlossningen?

Vi hade planerat kejsarsnitt. Det var monumentalt läskigt. Men känslan när han kom ut, kissade på mig och skrek, var oerhörd, som att komma hem efter ökenvandring.

Hur kom ni fram till namnen? (Milo Santino Totti Birro).

Vi villle ha namn som fungerade både i Finland, Sverige och I Italien. Totti är en hyllning så klart.

Har du blivi den pappa du trodde?

Jag vill vara en närvarande och glad pappa. Mitt svårmod får jag jobba med, vill inte att det  ska läcka över till Milo. Jag vill vara tillåtande och tolerant. Jag vill arbeta och vara stolt för honom. Jag vill att han ska veta att det inte finns något att vara rädd för.

Finns det någonting negativt med att du blivit pappa?

Jag får mindre tid till att skriva. Men det känns inte ett dugg som något jobbigt egentligen.

Har barnet stärkt dig och din sambo i er relation eller har det blivit tvärtom?

I början var det slitsamt. Vår resa har ju varit så tuff, och när vi plötsligt satt där med vår seger i famnen så visste vi inte riktigt hur vi skulle gå vidare. Men vi sökte hjälp. Jag har inga problem med att söka hjälp. Ibland är det helt nödvändigt för att kunna överleva.

Har du varit föräldraledig?

Inte ännu. I vår ska jag vara det. Sedan arbertar jag till stora delar hemifrån så jag är ju mycket hemma när jag jobbar också.

Ditt råd till blivandet pappor som läser det här, både under graviditetetn och när barnet kommit.

Det är lätt att bli bortglömd i mödravården. Bara namnet skrämmer ju. Som man måste man själv ta plats, fråga, vara med. Det är svårt. Man blir osäker och drar sig undan. Ett råd är att vara där. Närvaro. Städa lägenheten, tvätta, handla mat. Du kan inte bära barnet själv men du kan göra allt det andra medan din tjej bär barnet åt er alla tre.

Foto Marcus Birro: Magazine Café

Minns du var och hur du fick reda på att din sambo var gravid med Towe?

Jag vaknade upp en morgon i april med en sticka framför mina ögon, fattade inte först vad det var men blev oerhört lycklig när jag förstod! Vi väntade med att berätta för nästan alla utom släkten, det gick bara inte!

Hur upplevde du graviditeteten?

Jag vill nog tro att jag var ganska lugn, det var verkligen min tjej. Hon var så cool och harmonisk genom hela graviditeten! Visst gjorde vi som alla, googlade på allt mellan himmel och jord och tror att saker och ting är fel, mitt råd är; GOOGLA INTE!!! ;o)

Hur var förlossningen?

Jag var så lugn och cool genom hela förlossningen, tyckte jag själv iaf, det gick så bra, inga komplikationer och tjejen var en hjälte. MEN när lilltjejen väl kom ut brast allt och alla känslor på kom på en och samma gång, bokstavligen.

Hur kom ni fram till vad hon skulle heta?

Vi hade aldrig nämnt Towe, någonsin. Vi hade en lista på tjejnamn, men inget passade när hon väl kom ut! Vi kollade då på namnlistor på nätet, provade alla, men inget funkade. Sen såg vi bara att det var en Towe, vi kollade på varann och ja, det va verkligen en Towe. Overkligt!

Har du blivi den pappa du trodde?

Nej, men jag kommer att bli. Jag hade en, kanske något naiv, tanke om att man över en natt skulle bli världens bästa pappa med ett oändligt tålamod, lägga egot på hyllan osv osv som alla pratat så högt om. Jag förstår nu efteråt att för oss män handlar det om att knyta an till våra barn. Vi, till skillnad från våra damer, måste lära känna våra barn och det tar lite tid. I början undrade jag var jag var för pappa, men nu känner jag för varje dag som går att jag kommer att bli världens bästa pappa till världens finaste Towe. Liksom min egen!

Finns det någonting negativt med att du blivit pappa?

Nja, negativt känns fel att säga, men det som kan vara tungt är ju så klart hela förändringen i livet, allt kastas omkull vad det än gäller, tider, sömn osv osv. Men det står man gladeligen ut med så fort det kommer ett litet leende från skitungen…! ;o)

Har barnet stärkt dig och din sambo i er relation eller har det blivit tvärtom?

Enbart stärkt skulle jag säga. Det känns som om vår relation har tagit ett naturligt steg och sammanbundit oss ytterligare. Återkom med den frågan efter ett par sömnlösa nätter om ett halvår får vi se vad jag svarar då…! ;o)

Har du varit föräldraledig?

Japp, 2 månader innan nedkomst och mina tio dagar direkt efter. Håller ganska rent i schemat nu också så jag kan vara med så mycket som bara möjligt. Jag tycker att varje par ska få göra som dom känner, ingen ska tvingas till nått då alla par har olika värderingar, jobb osv. Däremot är det bra med en jämställdhetsbonus, som en liten morot. Själv kommer jag att försöka ta så mycket som bara möjligt, drömmen är halva tiden.

Kommer du nöja dig med ett barn?

Nej, det tror jag inte. Jag har själv en syster och vet hur mycket det betyder, det har min tjej också. Återstår att se när man börjar jobba på den…! ;o)

Ditt råd till blivandet pappor som läser det här, både under graviditetetn och när barnet kommit.

Va OERHÖRT lyhörd och hjälpsam under graviditeten, det är ruskigt jobbigt för våra vackra damer. Ta gärna lite ledigt mot slutet av graviditeten om det går, det är bra även för pappan att komma ner lite i varv, samt att man kan hjälpa mamman där hemma. Och kom ihåg, dom plötsliga arga utbrotten och tårarna, dom har inte med dig att göra…! ;o)
När väl lillskiten kommit, kom ihåg att det tar lite tid för oss att knyta an, det går inte över en natt. Låt det ta tid och känn er inte utanför där hemma, även om barnet mest behöver sin mamma. Mamman behöver dig för att laga mat, städa och allt annat kul… ;o)

Tobbes hemsida: http://www.tobbetrollkarl.com/