”Nu är det bokmässa”, säger Camilla och drar på sig kvällsstussen. Vi får hoppas hon inte fryser allt för mycket…

Jag nosade ju lite på det här med dop i går. Jag skrev att det var en tråkig tillställning där man mest sitter i kyrkan och hoppas att tiden skall gå fort.

Psalmer som skall sjungas och där alla mumlar lite för ingen jäkel vet hur melodin går. Prästen som säger något som ingen tror på och så stänks det lite vatten.

Det enda som kan vara trevligt är om det är någon släkting eller så som sjunger. Och så gillar jag när det är många barn som inte vill sitta still, så att det blir lite småstimmigt men också avspänt.

Jag har varit på dop där man inte fick fotografera (prästen gillade inte blixtrarna) och där barn som var för små för att kunna sitta stilla skulle sitta längst bak med en förälder.

Kul stämning…

Sedan kan man diskutera det här med att man gör ett val åt barnet, att man döper dem. Jag själv är inte troende, men jag är medlem i Svenska Kyrkan och om du frågar varför så har jag inget bra svar.

Skall jag vara helt ärlig så tycker jag väl någonstans att kyrkan har spelat ut sin roll när det gäller det här med att viga, döpa och begrava folk. Fast jag ser inget bättre alternativ. Lika lite som jag ser inget bättre alternativ till Systembolaget, förutom att de borde ha öppet till 21.

Det om dopet…

Foto: Charlies dop (Stefan Söderström)

Där jag bor har vi en stor väg som går igenom hela området. Den heter Sockenvägen. Det är en väg med en allé mellan de två körfälten, som går i vardera riktningarna. (Ni fattar, va? ). Sockenvägen mellan Nynäsvägen och Sockenplan är ungefär 1,5 kilometer.  Och från området  som Sockenvägen går igenom leder det ut fem – sex stycken mindre vägar (så små att knappt två bilar kan mötas) till Sockenvägen. (Se bilden ovan och till vänster)

Man kan säga att här i området känns Sockenvägen som en stor väg. Dessutom körs det nog 100 gånger så många bilar på Sockenvägen om man jämför med hur många som kör på de små vägarna som går inne i villaområderna.

Så.

När man skall köra ut på Sockenvägen från en av de här mindre vägarna så är det alltså högerregeln som gäller. (Och nu kommer poängen!) Men det där förstår inte 90% av alla bilister.

Kör man, som jag en stor bil, så är det ju ganska lätt att vara lite tuff och markera att man tänker köra ut – att hävda sin rätt. Men kör man en motorcykel är man inte lika tuff utan står snällt och väntar på en lucka.

Och nu för tiden kör ju jag även motorcykel så nu är det dags att börja få ordning på trafiken på Sockenvägen.

Min tanke är att man helt enkelt gör Sockenvägen (mellan Sockenplan och Nynäsvägen) till en huvudled. Då blir det alltså väjningsplikt från de små vägarna som leder ut från villaomårderna.

Därför ska jag idag maila till Stockholm stads trafik och stadsplaneringsavdelning och framföra de här tankarna.

Jag återkommer med hur det går

Som vi vuxna känner till har ju allt roligt ett slut. Oftast i alla fall. Och definitivt när det gäller badning.

Här uttrycker Charlie sitt missnöje… genom att som vanligt skrika och göra klart för både mig och halva Roslagen att han minsann badar hur mycket han vill. Så det så!

Skitungen.

En te-kopp skall vara stor som ett badkar. Det skall gå i minst en liter te. Te dricker man inte – te bälgar man i sig.

Jag älskar att dricka te med mjölk och socker och så gärna nåt att doppa i. Typ kanelbullar eller vaniljdrömmar. Faktum är att jag kan ha små te-rep här hemma. Några dammsugare, kanske bondkakor och så bullarna förstås.

Teet skall helst vara av smaken jordgubb eller mint. Det är gott det.

Idag blev det som jag ville – jag tog med mig Charlies mamma och så åkte vi in till Norrtälje för att hitta Stooooora tekoppar.