Följande inlägg gjorde jag 15 december förra året. Jag tycker ämnet är så viktigt att det kan publiceras igen.

Att kallas till ett lägenhetsbråk på julafton.
Trapphus med fyra lägenhetsdörrar. Bakom en dörr hörs barnskrik. En titt på brevinkastet säger att det är den lägenheten som grannarna ringt om. Namnet stämmer.

Du ringer på.

Mannen som öppnar ser inte direkt förvånad ut. Du och din kollega står där i era polisuniformer. Båtmössan på huvudet och de svarta handskarna på händerna. Tjänsteminen påkopplad.
Mannen tar ett steg tilbaka och med en berusad persons yviga gest vinkar han in er.

Ni kliver in i en liten hall. Ni kan se in i vardagsrummet och ser teven som visar något tecknat. Bredvid teven står en gran, klädd och fin med ljus som glimmar och guldstjärna i toppen. Bakom teven ser ni barnet som skriker. Det är en två-åring som tröstas av en femåring. Femåringen ser med stora ögon på er samtidigt som han försöker trösta lillebror som nu hulkar fram sin oro och besvikenhet.

Mannen sätter sig i soffan och slänger ut med armarna. På bordet framför honom står både vin och spritflaskor blandat med skålar med hemmagjord knäck och choklad. Under soffbordet ligger upprivet julpapper och färgglada omslagssnören huller om buller. En radiostyrd bil och en förpackning med ett tågset ligger öppnat framför en fåtölj.
I fönstren lyser adventsljusstakarna.

Du ser dig omkring. Ser en gång som leder bort mot ett kök. Du ber din kollega stanna kvar med mannen samtidigt som du går gången bort.
Köket är välstädat. Julpyntat med röda tomtar och röd julgardin. Adventsljus även här i fönstret.
Det luktar glögg.

Kvinnan ligger på golvet. Hennes panna är spräckt och blodet täcker hela spisen som hennes huvud har dunkats mot, upprepade gånger. En stark hand om hennes nacke och den hårda kraften då pannan med full fart slår i plattorna har fått henne att till slut bli medvetslös.
Du får upp din radio. Ambulans tillkallas. Du böjer dig ner. Får blod på dina uniformsbyxor. Dina handskklädda händer kontrollerar pulsen på den blodiga halsen. Hon lever. Pulsen är svag. Du är orolig för att röra henne, orolig att skada hennes nacke. Du känner dig osäker. Vad är rätt och vad är fel att göra?
Du hör hur det lilla barnet börjar att gråta inne från vardagsrummet igen. Femåringen som fortsätter att trösta. I skydd av teven och julgranen.

Vad har de sett, vad har de fått höra?

Det du just har läst har hänt i verkligheten.

Jag skulle vilja vädja till alla er som är föräldrar. Se till att hålla sams i jul. Julen är en väldigt speciell tid för barnen. Det är större än allt annat. Låt julen få vara en glädjens tid, en tid då barnen får vara barn och där de får bli överraskade och få minnen. Bra minnen.
Många vuxna dricker, och en del klarar inte av alkoholen. Då blir det bråk.
Ge då fan i att dricka, om du är en sån som inte kan.
Julen är tiden då skilda vuxna skall försöka umgås ”för barnens skull”. Kan ni inte det utan måste tjafsa och bråka. Umgås inte då. Fira på vart sitt håll.

Jag har varit polis i över 20 år och jag har väl jobbat 9-10 julaftnar. Jag blir lika förbannad varje gång som jag måste åka och ta hand om berusade vuxna som inte kan hålla sams. Och detta inte allt för sällan inför barn.
Vad är det för jävla sätt att hålla på så där och förstöra julen för barnen, brukar jag säga. Och riskerar på så vis att bli av med jobbet eftersom jag som polis inte får uttrycka mig så. Men jag tar risken.
Tänk nu på det här. Och jag menar allvar.

Skärp er – för barnen skull!

Ja, jösses ni vad tiden går. För exakt tre år sedan idag korkades det upp en champagneflaska av den bättre sorten här hemma.
Tre år sedan!
jag vet att många av er som läser den här bloggen är i min ålder och till och med äldre. Och vi vet. Vi vet att tiden bara snurrar på i allt snabbare fart ju äldre vi blir. Tänk om man hade vetat det när man var yngre.

Till er andra, ni som fortfarande inte känner av den här tidssnurren. Sluta upp att reta er på bagateller, sluta upp att oroa er över småsaker, sluta upp att gå och sura över struntsaker.

Livet är för kort för det. Have fun! Se framåt, se det positiva och se möjligheterna.

Det försöker jag göra.

Och Älskling, wherever on this planet you are – You remember?

I’ll be your dream
I’ll be your wish
I’ll be your fantasy.
I’ll be your hope
I’ll be your love
Be everything that you need.
I love you more with every breath
Truly madly deeply do..
I will be strong I will be faithful
‘Cos I’m counting on a new beginning.
A reason for living.
A deeper meaning.

I want to stand with you on a mountain.
I want to bathe with you in the sea.
I want to lay like this forever.
Until the sky falls down on me…

And when the stars are shining brightly
In the velvet sky,
I’ll make a wish
Send it to heaven
Then make you want to cry..
The tears of joy
For all the pleasure and the certainty.
That we’re surrounded
By the comfort and protection of..
The highest power.
In lonely hours.
The tears devour you..
I want to stand with you on a mountain,
I want to bathe with you in the sea.
I want to lay like this forever,
Until the sky falls down on me…
Bridge

Oh can’t you see it baby?
You don’t have to close your eyes
‘Cos it’s standing right before you.
All that you need will surely come…

I’ll be your dream
I’ll be your wish
I’ll be your fantasy.
I’ll be your hope
I’ll be your love
Be everything that you need.
I’ll love you more with every breath
Truly madly deeply do…

Foto undre – Finest.se

Så har Charlies mamma begett sig ut i den stora vida världen igen. Och lämnat mig och Charlie ensamma i det stora huset.
Nåja, det skall nog gå bra det också. Jag börjar med att gå på galapremiären av filmen Tintin i kväll och lämnar Charlie till barnvakten… Om nu inte min förkylning sätter stopp. Vi får se. Just nu känns det inte kul…

Charlies mamma är i New York för att spela in nåt till TV. Både jag och Charlie undrar vad hon köper med sig hem till oss. Hon skall bara vara borta i fyra dagar så det behöver inte vara nåt särskilt – bara det är nåt.

Vi skall sitta vid dörren på fredag och vänta.

God måndag på er, bästa läsare!

För er som missade Nyhetsmorgon. Här finns klippet. Annars kan ni se undertecknad när han leker i tv klockan 20.00 på kanal 5, Sommarspelen och nu är det dags för avgörandet om jag skall gå till semifinal eller inte. Spännande…

Skulle det inte räcka är jag med i #Adamlive på måndag. (TV3 17.30) Och så avrundar vi med ett besök hos Malou på TV4 på onsdag (Efter 10).

Vill man lyssna hörs jag på Mix Megapol på onsdag morgon.

Det är mycket nu…

Bilden tagen av Eva Larsson Södergren och hon har en sida där du som är fotointresserad kan titta in. Finns också fler bilder från Bokmässan.

Du hittar hennes sida HÄR

Jag nosade ju lite på det här med dop i går. Jag skrev att det var en tråkig tillställning där man mest sitter i kyrkan och hoppas att tiden skall gå fort.

Psalmer som skall sjungas och där alla mumlar lite för ingen jäkel vet hur melodin går. Prästen som säger något som ingen tror på och så stänks det lite vatten.

Det enda som kan vara trevligt är om det är någon släkting eller så som sjunger. Och så gillar jag när det är många barn som inte vill sitta still, så att det blir lite småstimmigt men också avspänt.

Jag har varit på dop där man inte fick fotografera (prästen gillade inte blixtrarna) och där barn som var för små för att kunna sitta stilla skulle sitta längst bak med en förälder.

Kul stämning…

Sedan kan man diskutera det här med att man gör ett val åt barnet, att man döper dem. Jag själv är inte troende, men jag är medlem i Svenska Kyrkan och om du frågar varför så har jag inget bra svar.

Skall jag vara helt ärlig så tycker jag väl någonstans att kyrkan har spelat ut sin roll när det gäller det här med att viga, döpa och begrava folk. Fast jag ser inget bättre alternativ. Lika lite som jag ser inget bättre alternativ till Systembolaget, förutom att de borde ha öppet till 21.

Det om dopet…

Foto: Charlies dop (Stefan Söderström)

Där jag bor har vi en stor väg som går igenom hela området. Den heter Sockenvägen. Det är en väg med en allé mellan de två körfälten, som går i vardera riktningarna. (Ni fattar, va? ). Sockenvägen mellan Nynäsvägen och Sockenplan är ungefär 1,5 kilometer.  Och från området  som Sockenvägen går igenom leder det ut fem – sex stycken mindre vägar (så små att knappt två bilar kan mötas) till Sockenvägen. (Se bilden ovan och till vänster)

Man kan säga att här i området känns Sockenvägen som en stor väg. Dessutom körs det nog 100 gånger så många bilar på Sockenvägen om man jämför med hur många som kör på de små vägarna som går inne i villaområderna.

Så.

När man skall köra ut på Sockenvägen från en av de här mindre vägarna så är det alltså högerregeln som gäller. (Och nu kommer poängen!) Men det där förstår inte 90% av alla bilister.

Kör man, som jag en stor bil, så är det ju ganska lätt att vara lite tuff och markera att man tänker köra ut – att hävda sin rätt. Men kör man en motorcykel är man inte lika tuff utan står snällt och väntar på en lucka.

Och nu för tiden kör ju jag även motorcykel så nu är det dags att börja få ordning på trafiken på Sockenvägen.

Min tanke är att man helt enkelt gör Sockenvägen (mellan Sockenplan och Nynäsvägen) till en huvudled. Då blir det alltså väjningsplikt från de små vägarna som leder ut från villaomårderna.

Därför ska jag idag maila till Stockholm stads trafik och stadsplaneringsavdelning och framföra de här tankarna.

Jag återkommer med hur det går