Noterar att det snart är val och att en del politiker börjar profilera sig. Det är bra. Jag vill veta var mina politiker står i olika frågor.
Nu senast gällde det föräldraförsäkringen och de så kallade ”pappa-månaderna”. (Är de andra ”mamma-månader då??).
Idag är två månader vikta åt pappan, det vill säga det är bara han som får ta ut ledighet från jobbet med 80% ersättning från Försäkringskassan, och vara hemma med barnet. Gör han inte så försvinner månaderna.
Jag kan väl säga att jag är för de där två månaderna. När de infördes ökade antalet dagar som pappan var hemma med barnet med 10-15 % – så någon nytta gjorde de.
Nu vill man öka på de där ”pappa-månaderna”. Man vill alltså att papporna skall tvingas ta fler månader än bara två. Och åter igen , gör han inte det så försvinner månaderna.
I de fall där pappan inte kan eller helt enkelt inte vill – så är det barnet som drabbas. Barnet får börja tidigare på förskola, i värsta fall kanske fyra-fem månader tidigare än vad som hade varit fallet om pappan tagit sina månader.
Och det är ju inte bra.
Samt, hur bra blir det med en grinig pappa som mot sin vilja och som hatar det, skall ta hand om ett litet barn där hemma.
(Och vad synd också om de mammor som måste leva med en sån man… men det är en annan historia.)
Nu gäller det här såklart bara en liten del av befolkningen. De allra flesta pappor klarar ju av att vara hemma med sitt barn, de har jobb där de klarar av att vara borta, och ekonomiskt kan de ta de där 15-20 000 det kostar i inkomstbortfall för fyra-fem månaders jobbfrånvaro.
Men så finns de de pappor som inte kan vara hemma. Och jag har skrivit om det förut; NHL-spelare, fotbollsproffs, egna företagare som har sin egen kropp och huvud som enda arbetsredskap och så de som har det så svårt ekonomiskt att de inte klarar av ett inkomstbortfall på några tusen i månaden.
Det är barnen i de familjerna som drabbas. (Om man inte väljer att ha barnen hemma ändå och kanske anställer någon eller att mamman är en sån som inte vill jobba under barnens första 15 år).
Hur som helst – många barn skulle drabbas om man tvingade pappor att vara hemma och om de inte kan.
De andra papporna, de som inte vill – där tycker jag att staten skall hålla sig utanför och så får de mammor som har sådana män sätta ner fötterna istället.
Och så kan man väl höja inkomsttaket så att även de stackarna som tjänar 100 000 i månaden inte skall behöva förlora 25 000 i månaden när de är hemma med sitt barn. Varför straffa de som tjänar bra?
Så – dagens inlägg i debatten.
