Följande inlägg gjorde jag 15 december förra året. Jag tycker ämnet är så viktigt att det kan publiceras igen.
Att kallas till ett lägenhetsbråk på julafton.
Trapphus med fyra lägenhetsdörrar. Bakom en dörr hörs barnskrik. En titt på brevinkastet säger att det är den lägenheten som grannarna ringt om. Namnet stämmer.
Du ringer på.
Mannen som öppnar ser inte direkt förvånad ut. Du och din kollega står där i era polisuniformer. Båtmössan på huvudet och de svarta handskarna på händerna. Tjänsteminen påkopplad.
Mannen tar ett steg tilbaka och med en berusad persons yviga gest vinkar han in er.
Ni kliver in i en liten hall. Ni kan se in i vardagsrummet och ser teven som visar något tecknat. Bredvid teven står en gran, klädd och fin med ljus som glimmar och guldstjärna i toppen. Bakom teven ser ni barnet som skriker. Det är en två-åring som tröstas av en femåring. Femåringen ser med stora ögon på er samtidigt som han försöker trösta lillebror som nu hulkar fram sin oro och besvikenhet.
Mannen sätter sig i soffan och slänger ut med armarna. På bordet framför honom står både vin och spritflaskor blandat med skålar med hemmagjord knäck och choklad. Under soffbordet ligger upprivet julpapper och färgglada omslagssnören huller om buller. En radiostyrd bil och en förpackning med ett tågset ligger öppnat framför en fåtölj.
I fönstren lyser adventsljusstakarna.
Du ser dig omkring. Ser en gång som leder bort mot ett kök. Du ber din kollega stanna kvar med mannen samtidigt som du går gången bort.
Köket är välstädat. Julpyntat med röda tomtar och röd julgardin. Adventsljus även här i fönstret.
Det luktar glögg.
Kvinnan ligger på golvet. Hennes panna är spräckt och blodet täcker hela spisen som hennes huvud har dunkats mot, upprepade gånger. En stark hand om hennes nacke och den hårda kraften då pannan med full fart slår i plattorna har fått henne att till slut bli medvetslös.
Du får upp din radio. Ambulans tillkallas. Du böjer dig ner. Får blod på dina uniformsbyxor. Dina handskklädda händer kontrollerar pulsen på den blodiga halsen. Hon lever. Pulsen är svag. Du är orolig för att röra henne, orolig att skada hennes nacke. Du känner dig osäker. Vad är rätt och vad är fel att göra?
Du hör hur det lilla barnet börjar att gråta inne från vardagsrummet igen. Femåringen som fortsätter att trösta. I skydd av teven och julgranen.
Vad har de sett, vad har de fått höra?
Det du just har läst har hänt i verkligheten.
Jag skulle vilja vädja till alla er som är föräldrar. Se till att hålla sams i jul. Julen är en väldigt speciell tid för barnen. Det är större än allt annat. Låt julen få vara en glädjens tid, en tid då barnen får vara barn och där de får bli överraskade och få minnen. Bra minnen.
Många vuxna dricker, och en del klarar inte av alkoholen. Då blir det bråk.
Ge då fan i att dricka, om du är en sån som inte kan.
Julen är tiden då skilda vuxna skall försöka umgås ”för barnens skull”. Kan ni inte det utan måste tjafsa och bråka. Umgås inte då. Fira på vart sitt håll.
Jag har varit polis i över 20 år och jag har väl jobbat 9-10 julaftnar. Jag blir lika förbannad varje gång som jag måste åka och ta hand om berusade vuxna som inte kan hålla sams. Och detta inte allt för sällan inför barn.
Vad är det för jävla sätt att hålla på så där och förstöra julen för barnen, brukar jag säga. Och riskerar på så vis att bli av med jobbet eftersom jag som polis inte får uttrycka mig så. Men jag tar risken.
Tänk nu på det här. Och jag menar allvar.
Skärp er – för barnen skull!
