Vi bor på Bowery hotell. Det ligger i East Village och väldigt när Soho med allt vad det har att erbjuda i form av shopping och restauranger. Vi pratar alltså om södra delen av Manhattan, inte så långt ner som vid Wall street, men mellan affärsdistriktet och midtown kan vi väl säga.

Finns det någonstans jag skulle vilja bo här i New York så är det i det här området.

Hotellet Bowery är lite kul för det är en hel del musiker och skådespelare som bor här. Och som ni vet är Camilla lite rain man när det gäller sådant. Hon känner igen allt. Så det är ofta armbåge i sidan och ett ”där är…”

I går var det Ice-T. från Law and order Special victims unit.

Efter en dag av shopping så är det nu lite skrivjobb i lobbyn, och senare i kväll middag på China Grill. En av våra favoritrestauranger här i stan.

I morgon skall jag testa min nya kamera så då blir det en liten bildkavalkad från stan.

Några korta reflektioner bara så här runt lunch, onsdag, New York-tid. Har precis tillbringat två timmar på Centery 21, som är ett stort outlet-varuhus. Perfekt framförallt för barnkläder. Själv blev det en vit skjorta från Calvin Klein, två slipsar från Ralph Lauren och en T-shirt okänt märke. Utöver det hade jag tre kassar med barnkläder med mig tillbaka till hotellet. Camilla började då ”sin” shopping. Högst upp i huset.

Själv skall jag nu ut på stan och se om jag hittar nåt till mig. Sen i eftermiddag har vi planerat att sitta i lobbyn och ”jobba” några timmar.

Jo, vi har en stor säng här i rummet och till den finns ett täcke. ETT täcke. Det där vållar en del problem. Camilla tenderar nämligen att sno åt sig hela täcket, och fråga mig inte hur, men hon lindar liksom in sig i det, som nån jäkla wrap.

En annan sak är det här med toaletterna här. Varför skall man stå och kissa i nåt jäkla badkar? Varför är toaletterna så fyllda med vatten?

Lite såna funderingar bara. Annars 16 grader och blå himmel! Och bygget nere på Ground zero fortgår. Nästa gång vi kommer till New York skall det nog vara klart.

Som sagt – fortfarande lite trött i huvudet efter resan. Men sju timmars shopping ute på Woodbury Common vill man ju inte missa. Och som alltid gick tiden där ute alldeles för fort. Hann inte med hälften av vad jag skulle hinna med.

Bästa kapet – en mörkblå Blazer från Ralph Lauren för 99 dollar. Butikspris 375 dollar.

Tillbaka på Manhattan igen kan jag bara åter konstatera att det är staden som aldrig sover. Men kanske inte så konstigt med tanke på alla turister som har jetlag och vill äta frukost halv fyra på morgonen… Jag tror att äkta New Yorkers sover på natten som vi andra.

Och angående ”äkta” New Yorkers så är dessvärre min gudfar som bor i New York i Florida de här två veckorna som vi är här – vad är oddsen.

Och det är varmt här! Idag har vi haft 13 grader och strålande sol. Och i morgon säger de att det skall bli ännu varmare. Påminner om när jag sprang maraton här i november 2003. Då var det 24 grader varmt… (!)

När det här skrivs är klockan 22.25 lokal tid och vi har precis varit ute och fått lite mat i kroppen. Nu skall jag försöka få in nåt i sportsväg på teven och somna in till det.

I morgon skall vi ner och titta på hur det ser ut vid Ground Zero. Plus shopping på Centery 21. Bland annat.

Sex timmars tidsskillnad.

Tidsresor är inte så roliga som de verkar i filmen värld. Det räcker med sex timmar bakåt och hela sömncykeln får sig en törn.

När klockan var sju på kvällen här var den i kroppen 01.00 på natten. Med andra ord läggdags. Men jag höll ut till 21.00 lokal tid och hoppades på att få sova nio timmar och kliva upp 06.00 New york-tid.

Icke!

03.00 vaknade jag. Klarvaken. Och jag kan meddela att titta på teve med 100 % otextade program, med noll ljud, är ganska tråkigt. Gav det 40 minuter och zappade runt de 250 kanalerna. Fastnade vid ”world war II – in color” på Discovery.

Då vaknade Camilla också.

Sen satte jag mig och fixade lite med bloggen istället, (bild).

Och sen blev det läsning en timme.

Och sen somnade jag om.

Det här med att flyga. Speciellt att flyga långt – så trist, så obekvämt och ibland så läskigt.

Jag hatar att flyga, och detta just för de tre exempel jag nämner här ovan. Det finns absolut ingenting man kan göra annat än läsa, lyssna på musik/podcast eller se på film. Och det orkar man inte i nio timmar.

Om man sitter i ”boskapsvagnen” så är det inte heller särskilt bekvämt. Trångt åt sidorna och bakåt och framåt. Lyckas man somna till vaknar man efter nån timme med nackont.

Och det här de kallar ”turbulens”. Varför? Det är ett plan som väger flera hundra ton som susar fram i 800 kilometer i timmen. Det skall inte skaka – det skall inte kunnas påverkas på något vis, det skall bara surfa på luften – lugnt och fint.

Nåväl. Resan över Atlanten gick bra. Charlies mamma väljer ju vad hon spenderar pengarna på och att resa bekvämt är en sak hon inte drar sig för att lägga lite extra på.

Och business är business… Fullt liggläge, en snodd sömntablett av svärmor, och jag sov nästan fem timmar.

En sak som slog mig var att man inte får ha mobiltetefonerna påslagan under start och landning. Det räcker alltså inte med ”flight mode” utan de skall vara helt avslagna.

Vilket ingen gör såklart.

Och i min värld – om det vore en fara för säkerheten att ha mobilerna på slagna skulle man ju inte få ta dem ombord. Eller hur? Alltså kan det inte vara farligt.

I min värld.

I morgon tisdag skall vi till ett gigantiskt outlet som heter Woodbury Common . 10 timmar av shopping. Till och med jag brukar ha kul där. Och det finns ju en del små människor där hemma som också skall ha sitt – så det brukar bli några dussin påsar med när vi åker tillbaka.

Så tisdagen blir nog bloggsnålt, tyvärr, men sen är jag i fas igen.

Foto: N.Y och Woodbury common 2008!