Jag har jobbat två kvällpass på raken nu. Vilket innebär att jag sover när Charlie går till dagis och jag har åkt till jobbet när han hämtas. I morgon kommer jag åter att sova när han skall iväg på morgonen och vara borta när han kommer hem. Likadant på torsdag morgon. Men på torsdag eftermiddag får jag träffa honom igen.
   Det är tufft. Att inte få träffa Charlie på nästan fyra dagar. Det är också en mycket märklig situation. Jag är ju van att ha honom hela tiden. Även fast hans mamma varit hemma och haft ”ansvaret” så har jag varit här.
  Det jag märker då är att det skapar en längtan. Jag riktigt längtar efter att få hålla i honom, att få mata honom, att få sitta med honom i soffan och klia på hans rygg eller att få jaga honom runt, runt i vardagsrummet.
  Handen på hjärtat, jag längtar verkligen. Jättemycket.
  Tisdag natt nu när jag skriver det här och alltså nästan två dygn kvar innan jag får busa med honom igen.
  Lång tid i pappavärlden.
  God natt.

Charlies mamma är rätt duktig på att ta bilder. Hon tar faktiskt riktigt, riktigt bra bilder, när hon väl greppar kameran.
Ibland vill hon också föreviga ”vardagssituationer” som hon säger.
”Det kommer vara jättekul att titta på dem om 25 år och vi kommer säga saker som, oj, vad vi såg ut…”
Hon har sina ideér, Charlies mamma.
Här bjuder jag på lite ”vardagsbilder” som hon tog i morse. Jag jobbar ju måndag, tisdag och kommer hem vid halv ett på natten. Därav min något trötta uppsyn…
God förmiddag, you all underbara readers.

Charlies mamma gav mig i present att hon hade låtit scanna in alla mina gamla fotoalbum. Hur bra som helst. Så nu sitter jag här med 15 cd-skivor med hela min ungdomstid i jpeg-format.
   Det är jättekul. Jag hittar bilder jag inte riktigt trodde fanns. Och bilder jag hade glömt bort.
   Och bilder jag vill glömma bort…
   Och så hittade jag en bild på Thomas Bodströms pressekreterare, Linda. Vi gick i samma skola på gymnasiet och hängde i samma kretsar. Den andra killen på bilden är Thomas W som jag bara träffat som hastigast en gång på 25 år. Men vi ska ses om ett par veckor igen och gå igenom vad som hänt sedan sist…
   Det roliga med Linda föresten är att hon ser likadan ut idag som då.

   (Och nu skall pressekreteraren vara glad att jag inte la upp bilden på henne i Cheerleaderuniformen… )

Idag fyller jag år – halvår. Jag blir 43,5.
   Hurra, hurra, hurra!
   Men vänta lite nu, kanske ni säger.
   Halvår!?
   Man firar väl inte halvår.
   Nähä. Och varför inte det för? Man kan väl testa.
   Fast det verkar som om Charlies mamma inte heller hade tänkt på det för i morse var det ingen tårta, sång och uppvaktning på sängen inte.
   Det var mer en knuff i sidan runt kvart över sex och ett mumlande:
   ”Charlie är vaken, det är din morgon…”
    Och så drog hon täcket över huvudet och somnade om.
    Så nu sitter jag här i morgonljuset. Ensam. Charlie ligger i soffan och kikar på ”Vakna med the Voice” och dricker välling.
    …och jag, jag ”fyller år”.
 

Här är en bild på mig när jag var 14 år. Jag har en fånig min och sitter på hallgolvet i vår lägenhet på Fridhemsgatan 6, där jag bodde under högstadietiden. Jag sitter och viker direktreklam. Tidningen ”Vårt Kungsholmen”, som jag delade ut tillsamans med min kompis Måns. Jag tror jag tjänade 70 kronor på att dela ut dem i ett tiotal hus. Värst var de husen längst upp mot Fridhemsplan, de hade ingen hiss och extremt små brevinkast. Men jag brukade ta ut ”lönen” i femsedlar. Det blev en rejäl bunt och så kände man sig som gangstrerna i 70-talsdeckarna med fet sedelbunt i fickan.
  Observera också klockan. Casio digital. DIGITAL! Med miniräknare. Jag tror den höll ett år.
  Plastkassen är från ”Tempo”. Det var den stora affären vid Fridhemsplan där man köpte allt från mat, kläder och julklappar.
  Sådär, kids, en bild från tidigt, tidigt 80-tal.

Ni som missade RELATIONSPANELEN i Nyhetsmorgon i morse. Här kan ni se klippet.