Jag har en sjukt stark tandläkarskräck.
Eller jag hade, kanske jag skall skriva. Förr i tiden.
Någon gång i mitten av 90-talet bestämde jag mig för att gå till tandläkaren. Jag hade då inte gjort ett besök sedan 1987 när jag gjorde min militärtjänst. Så det var milt uttryckt på tiden.
Jag ringde upp Roslagstulls tandläkarmottagning och bad att få prata med den tandläkare som hade hand om rädda barn.
!
Jag blev kopplad till en tandläkare och förklarade att jag var det rädda barnet och att jag ville boka ett besök. Efter några sekunders tystnad och lite frågor och förtydliganden fick jag en tid bokad några veckor senare.
När jag klev in hos tandläkaren tog hon snällt i hand och såg mig länge i ögonen. Hon bad mig slå mig ner i behandlingsstolen samtidigt som hon talade extra långsamt och tydligt.
Hon tog fram en journal där det stod RÄDD med stora röda bokstäver högst upp. Sedan höll hon upp en modell av en käke och började visa med de olka borrarna och verktygen vad en tandläkare gör vid ett ingrepp.
Allt detta samtidigt som hon med den extra långsamma och övertydliga tonläget förklarade pedagogiskt när och varför smärta kan upplevas.
Där någonstans började jag känna mig lite dum och någonting i mitt huvud sa till mig att sluta sjåpa mig. Jag var ju för sjutton nästan 30 år, polis och karl nog för att våga låta tandläkaren titta i min mun. Til och med låta henne få borra lite.
Efter genomgången bad den snälla tandläkaren mig att luta mig tillbaka och så fick jag en slang inkörd i munnen. Sedan, med sin övertydlighet, förklarade hon vad hon gjorde när hon gick hon igenom mina tänder. En efter en.
Jag vill minnas att jag hade ett hål och en jäkla massa tandsten.
Hålet tog 15 minuter att laga och jag kände ingenting. Okej, jag hade fått bedövning i form av en spruta plus extra bedövning genom något som duttats på mitt tandkött med bomull och jag hade stått i valet och kvalet att låta dom sätta in lustgas. Men bortsett från det så var det smärtfritt.
Men hålet lagades på ett sätt jag aldrig hade varit med om. Vart hade vattenborren tagit vägen!? Den där långsamma, elaka borren som gjorde så ont. Och varför var det ingen kletig röra som åkte ner i det uppborrade hålet?
Det hade uppenbart hänt en hel del på de tio år som gått sedan jag senast var hos tandläkaren.
När hålet var lagat och tandläkaren hade tagit bort munskyddet tittade hon mig djupt in i ögonen och sa med sin sammetslena och övertydliga röst:
”Det där tyckte jag gick jättebra, Martin.”
Efter det där besöket gick jag varje år på kontroll och jag tror jag har haft ett eller två hål de senaste 15 åren.
Men!
Förra hösten upptäckte min tandläkare, (inte samma, jag har en ny), att jag har fått major problems med en av mina tänder. Det är en gammal rotfyllning som jag gjorde när jag var elva år som börjat spöka.
Vi gjorde om rotfyllningen i oktober men det misslyckades. Vi gjorde något provisoriskt ett par veckor senare, men det fungerade inte heller.
10 000 kronor fattigare kunde min tandläkare bara konstatera att vi måste dra ut tanden och sätta in en ny. Eller vad dom gör.
Eh!?
Helt plötsligt fick stora, starka Martin tillbaka känslan han hade på nittiotalet – Tandläkarskräcken.
Min tandläkare ville att jag skulle göra det där ingreppet redan veckan därpå, men jag vägrade. Jag sa att jag kunde göra det när jag kom hem från Thailand i april, året efter.
Okej, sa hon.
Bra, sa jag, något lättad av att ha lyckat skjuta upp det.
Nu är det oktober och jag har skjutit upp det två gånger till. I våras och i augusti. Men nu måste jag snart göra det. Det går inte att bara tugga på en sida. Dessutom har jag ju faktiskt en infektion i tanden.
Det är bara att konstatera - det bor ett mycket litet skrämt barn i mig.
Den självklara platsen för alla pappor.
Usch ja Martin, visst är det hemskt att gå till tandläkaren, varför lär man sig inte?
Vilken underbart rolig bild, du bjuder verkligen på dig själv.
Jag har dragit ut två tänder som var i kategorin kaputt, och fått implantat i stället.
Knöligt som fan, ja. Ont? Näe, inte så eländigt som man kan föreställa sig.
Skönt med fungerande tänder efteråt? Ja, så alldeles fantastiskt!
Kom igen, broder. Det är en snabbt övergående smärta. Kör så’re ryker!
Har dragit ut alla fyra visdomständerna (vad sjutton ska man få dem till – de är bara ivägen o gör det trängre i munnen ju). Det är inte kul men man klarar det! Du kommer fixa det galant helt säker på det!
Lycka till o boka en tid NU innan det blir värre.
Oj den bilden måste ni ju ha på lillens studentplakat senare
Så himla go.
SÄGER BARA GÅÅÅÅ.Gjorde samma uppskjut och vips blev det en ROTFYLLNING O DEN skulle jag inte vilja rekommendera dig Martin så gå medans hålen är småååååååååååå.
Usch jag håller med dig…. Men jag erkänner villigt att jag inte hade varit
hos tandläkaren de senaste 20 åren, sist jag var där var i 15 årsåldern..
Jag är inte rädd för smärta ( när jag var liten borrade jag utan bedövning då sprutan kändes mera än borringen) men hatar att han ngt i mun.
När jag fick fram en visdomstand och plats inte finnes, fick de operera
bort den. Jag hade aldrig klarat av att vara medvetande när de skulle dra ut den.
Jag har alltid tyckt, har jag inte ont kan det inte vara så farligt eller hål
Jag har aldrig haft tandvärk förrens i 35 årsåldern pga visdomstand.
Då blev det ngr rotfyllningar, som ej gjorde ont.
Häromdagen gick en lagning sönder i kindtanden och halva tanden sprack,
jag hade inte ont för tanden är rotfylld och avdödad, det kändes bara i tandköttet.
Det lockar mig inte att gå till tandläkaren så igår drog jag ut den del utav tanden som sprack själv, tänkte hur ont kan det göra
Nu sitter jag i samma sist som dig…jag måste ringa tandläkaren för att åtgärda
den fyllning som har åkt ur och fila till den del som sprack.
( jag filade själv mkt med en nagelfil ) Tänk vad fjantig man är igentligen.
Men det är ngt speciellt med tandläkar skräck.
Själv får de aldrig berätta vad de gör eller vad den använder i mun på mig, utan kör
på bara och berätta när det är färdigt.
Just nu känner jag inget ifrån den trasiga tanden och tänker inte så mkt på det.
Jag tror inte att du tänker på smärtan för den går över det är säkerligen känslan
som är den stora grejen…. Rätta mig om jag har fel
Värst är faktist att gå dit med barnen och verka stor och stark, fast man hatar tandläkare, vill ju inte att det skall övergå till dem.
Det är stor skillnad nu och på 70 talet
Tjingeling
Är det för övrigt Sämsta spanarblåsan 2005 som syns på bilden?
Har ingen skräck för att lägga mej i tandläkarstolen, skräcken kommer efteråt när man får notan för kalaset. Hur kan det vara så svinigt dyrt? Nåväl, lycka till. Det som inte dödar det härdar. Det måste göras, iväg med dig nu.
Når skal du fortelle om prosjektet din kone har patet om:?
Jag ska till tandplågaren i dag för koll och jag tycker det är hemskt jobbigt varje gång men det är skönt när det är gjort
Grøss og gru. Det minner meg på at jeg må bestille tannlege time. har ikke hatt så stort opphold som deg, men er noen år siden sist. Har tannlegeskrekk, så utsetter det hele tiden. Aldri hatt hull, så skjønner ikke helt hva jeg er så veldig redd for, men. Men bare lukta, venterommet, bilder av karius og baktus (to kjente norske tanntroll) er nok til å få meg til å løpe ut av rommet igjen, omtrent. det er i hvertfal det jeg helst vil gjøre!
Kjenner jeg blir stressa bare ved tanken…
huff. lykke til martin, med tanna!
Jag bytte till en privat tandläkare då jag inte var helt nöjd med folktandvården. Det var det bästa jag gjort, jag har blivit kallad en gång om året och första gången fick jag fylla i hälsokort, och vi pratade innan hon gjorde undersökningen. Tydligen pratatde jag på ett sätt som hon uppfattade som att jag var nervös, eftersom hon frågade ifall jag var det. Men sa som det var, nej jag är inte nervös jag gillar helt enkelt inte att gå till tandläkaren. Hon tog det på ett bra sätt, och pratade lugnande, och det märks att hon vet vad hon gör.
Numera när jag går dit frågar hon om mitt jobb, om jag ska plugga vidare eftersom det varit på tapeten innan och om min dotter. Innan hon börjar, hon ger en positiv och lugn bild innan hon börjar rota i munnen
Hurra! Jag hade Inga hål.
Jag vet precis vad du menar! Rotfyllde en tand när jag var 16 och den har krånglat till och från i somras kom det oundvikliga, den måste ut. Jag sov inget natten innan men det gick kanonbra! Mycket bedövning och jag kände ingenting. Visst är man lite handikappad efteråt men nu kan man tugga på bägge sidor:)
Gå dit och fixa det och tänk vad stolt du kommer vara när det är klart. Det var jag!
Mvh ida
Inte roligt med tandläkarskräck. hur hemskt som helst att gå och få lagat några hål.