Jag har jobbat två kvällpass på raken nu. Vilket innebär att jag sover när Charlie går till dagis och jag har åkt till jobbet när han hämtas. I morgon kommer jag åter att sova när han skall iväg på morgonen och vara borta när han kommer hem. Likadant på torsdag morgon. Men på torsdag eftermiddag får jag träffa honom igen.
Det är tufft. Att inte få träffa Charlie på nästan fyra dagar. Det är också en mycket märklig situation. Jag är ju van att ha honom hela tiden. Även fast hans mamma varit hemma och haft ”ansvaret” så har jag varit här.
Det jag märker då är att det skapar en längtan. Jag riktigt längtar efter att få hålla i honom, att få mata honom, att få sitta med honom i soffan och klia på hans rygg eller att få jaga honom runt, runt i vardagsrummet.
Handen på hjärtat, jag längtar verkligen. Jättemycket.
Tisdag natt nu när jag skriver det här och alltså nästan två dygn kvar innan jag får busa med honom igen.
Lång tid i pappavärlden.
God natt.
Den självklara platsen för alla pappor.
Kvällspassen är möjligen sköna, eftersom de inkluderar sovmorgon, men socialt och familjärt sett är de riktigt usla…
Jag har också jobbat skift när barnen var mindre och vet precis hur det är, kvällsveckan såg man dom inte alls och då jobbade jag dessutom 12 timmar dag på helgen. Det enda positiva var att jag var ledig 10 dagar efter en sån vecka. Hur många kvällspass har du på en månad? Kör du nätter också?
Varierande med skift, men det sliter på kroppen att sova oregelbundet och det blir bara jobbigare ju äldre man blir tycker jag.
Underbar bild på Charlie btw… (som vanligt)
Haha, skön bild! Jag blir så full i skratt av alla fina bilder, sen ser jag små detaljer i bilderna så som att ni virar något runt många skåp och dörr knoppar, hahaa vet exakt hur det är när dom små är nyfikna och vill in och glutta överallt.
Du får in och lukta på honom när han sover det hjälper lite innan du får se buset i hans ögon igen.
/A
Detta jobbet är tyvärr så. Men man kan istället vända på det och se det från ett annat perspektiv – du uppskattar Charlie på ett helt annat sätt. Självklart älskar vi alla våra barn över allt annat, och hade vi kunnat så hade vi spenderat all vaken tid med dem. Men att finna sig i den här situationen, där man inte får träffa sina barn på en längre tid, det gör att man uppskattar dem detdär lilla extra. Och det märker de av.
Kanske han kan hämtas tidigare på dagis så hinner ni träffas lite iallafall?
Förstår att du längtar!! Som nån skrev så får du gå in o smygtitta på honom när han sover.
Helt underbar bild!
Vad glada dina andra barn ska bli!!!!!
@Me
Du vet att jag inte skriver om mina två stora barn, va? Eller vad tänkte du på?
alltid är det ngn som ska störa sig på ngt!! du har ju skrivit det så många ggr att du inte skriver om de stora barnen för att du o mamman till dem e överens om det så jag förstår inte hur andra kan ha problem med det!
älskar förresten din blogg, läser den dagligen!:)
Tänkte först inte kommentera detta inlägg eftersom jag bara blir så rörd. Nu är det sagt, jag blir mycket rörd av att läsa detta.