När man säger ”pappa” så tänker man oftast på en man med en liten bebis. Eller på sin höjd en man med en 12-13-åring.
Men vi vuxna och halvvuxna har ju också en pappa, en egen pappa. En pappa som är farfar till våra barn. Man får inte glömma bort dom i sammanhanget när man pratar om ”pappor”. De äldre papporna. Håller ni kontakten med dem?
Gör det annars.
Den självklara platsen för alla pappor.
Jag ber att få tacka för omtanken. Faktum är att jag är övetrygad om att du uppfyller alla krav på en god son.
Farfar
Speciellt nu den senaste tiden har jag hållt mycket och tät kontakt med gamle farsgubben. Hela världen blev lite uppånervänd sen dagen strax före jul då han på MSN (tro det eller ej) berättade att han hade fått leukemi.
Jag var nere på Mallorca (där han bor) i förra veckan, och fick glädjen att träffa honom de fem dagarna jag var där. Tyvärr låg han inlåst på sjukhus, pga infektionsrisken, och jag var tvungen att mundera mig med hårnät, ansiktsmask, rock och skoskydd. Första dagen jag gick in till honom var riktigt tuff…var inte riktigt beredd på att se honom i det skicket. Men han hade fortfarande samma humör, även om han var genomrutten på att vara inlåst på rummet.
De här fem dagarna gick alldeles för fort, och det var med stort vemod jag åkte därifrån. Hela den här situationen har fått mig att tänka både en och två gånger, och omvärdera saker. Jag vet att farsan inte alltid varit världens bästa, och att jag stundvis velat be honom studsa…men livet är för kort för såna dumheter, och innan man ens vet ordet av, så är Liemannen där och spökar.
Så för allt i hela världen – värdera era nära och kära högt, och snöa inte in er på banaliteter.
Ja ta vara på tiden som finns. Min pappa gcik bort alldeles för tidigt, bara 56 år. Tre av mina fyra döttrar har aldrig fått förmånen att säga ”morfar”. För det är verkligen en förmån att få ha den äldre generationen omkring sig och de sina.
Cinna
Håller verkligen kontakt med min pappa!!
Han är världens goaste o mysigaste!! 