Det är speciellt att flyga med små barn. Redan när man kliver ombord får man de där oroliga blickarna från sina medresenärer.
”Var skall dom sätta sig. Var skall dom sätta sig där med den där ungen som säkert kommer skrika hela resan.”
Man riktigt känner lättnaden i ryggen när man passerar rad efter rad. ”Dom skulle inte sitta hos oss.”
Man slår sig ned på rad 25, sätter sig tillrätta, plockar upp det som skall styvas ner i fickan på sätet framför en och väntar på att resan kan börja. Charlie är som vanligt snäll och finner sig i att sitta still i knät.
Men så händer det. In i planet kommer ännu en familj med ett exakt lika litet barn som Charlie. Som tur är verkar även det barnet resvant och är tyst. Dom vandrar gången ner och slår sig ned i raden bakom vår.
Resan börjar. Allt går hur bra som helst och medresenärerna på raderna framför lutar sig tillbaka.
Efter 45 minuter händer det. Barnet bakom börjar vrålskrika. Och då menar jag vrålskrika!!! I två timmar!!!
När vi kliver ur planet tittar ALLA på oss och skakar på huvudena. Vissa mummlar lite för högt, helt klart för att vi skall höra, ”Barn borde inte resa när de är så där små…”
Ja, ja… Återkommer i morgon om hur Barcelona är.
God natt.
Hej Matin!
Känner igen känslan ombord på flygplanet. Har ju rest med min son från USA/Florida till Sverige och då var han bara knappt ett år gammal. Inte alltid så kul, men han skötte sig utmärkt, trots långa förseningar mellan Oralndo och New York. Vi blev t.o.m. uppgraderade till First Class på planet mot New York, det var underbart med extra utrymme med lillkillen då!
Va gott han nannade, totalt ovetandes om att han befann sig ovan molnen. Hoppas ni får en riktig fin vistelse i Barcelona.
@Peter Pilot. Har du flygit med din kille än? Det måste du ju göra.
Har också rest med min son, när han var 7mån. Hade också som ni en familj på 6 medlemmar varav ett var mindre än min och en ensam mamma! HUALIGEN säger jag bara. Resan tog 5 timmar och ungen gallskrek HELA TIDEN!!! Min däremot satt stilla och sov i mitt knä hela resan dit och hela resan hem. Tänk dig 5 timmar på ett plan med en unge som gallskrek och hennes andra 4 som sprang runt i planet som vettskrämda små får. Gissa om den resan blev låååång?! Som väl var skulle de stanna i ytterligare en vecka. Men de låg vägg i vägg med oss på hotellet…Nog sagt om det då va?! Mitt barn är lika lugnt idag som då. Nästan i alla fall…Men han är i alla fall väluppfostrad. Och idag är han 13…Men det där som de sa att man inte skulle resa med barn när de är så små? Barn är barn och man ska väl ändå låta dom vara barn så länge de är just barn?! Frågan är om de som sa så har egna barn? Bara för att man är småbarnsförälder så är det inte förbjudet att resa med dom eller?
Vilken häftig body Charlie har!! Kan tro att mamma gillar den! Kanske t om hon som köpt den.