Ett känsligt ämne är det här med att ha elitsatsningar för barn. Speciellt när det gäller idrott.
Om en fotbollsklubb går ut med att ”bara de bästa 11-åringarna” får vara med i laget brukar det bli ramaskri. Från de föräldrar vars barn inte kommer med oftast. (Och så från de som alltid skall skrika i debatter, vad det än gäller).
Ofta finns det ett alternativ för de här barnen som inte kommer med i elitsatsningen – det finns andra lag. Så problematiken är inte alltid att det barnet inte får spela i just den klubben, utan det handlar minst lika mycket om att barnets kamrater kanske får spela vidare. Och det är en känslig sak.
Men.
När det kommer till musik – då är det allt som oftast knäpptyst när det kommer till elitsatsningar för barn.
Alla musikskolor har sina små ”idol-uttagningar”, och barn som inte håller måttet får inte komma in. Och det här börjas redan i väldigt låg ålder. Och även här splittras kompisgäng. En del kommer in, andra inte.
Jag tror sorgen är lika stor i en sångsal som på en fotbollsplan.
Skall man utsätta sitt barn för en test, oavsett om det gäller sång eller fotboll så måste man känna att det finns ett alternativ om det inte går som det skall. Både barnet och föräldern måste vara mentalt inställda på att det inte behöver gå som de förväntat. En förälder måste kunna trösta och förklara och ett barn måste kunna acceptera och gå vidare.
Och det är inte alltid så lätt.
Fast igentligen skulle det inte vara känsligt om föräldrar hade haft lite
sans och balans och förklarat för sina barn att ALLT är inte rättvist.
Är andra barn bättre en tex mitt så skall de barn ha företräde tycker jag.
Det är tävling och då skall de bästa fram.
Men vist så tänker inte alla föräldrar, alla barn skall få en chans och självklart men de barn som sattsar mer än andra barn skall oxå få bättre utdelning oavsett sport.
Och jag håller med dig, varför accepterar dem musik/dans uttagningar men inte fottboll/ishockey uttagningar, hmmm !
Tjingeling
En alldeles underbar bild på en alldeles underbar liten Charlie. Snacka om att ha focus på vad han tänker göra. Bara så bäst.
Rätt eller fel men det är som du säger. Vi föräldrar måste lära barnen att hantera jobbiga situationer. Det handlar inte alltid om hur man har det utan snarare hur man tar det. Barnen kommer stöta på mindre intelligenta idrottsledare, lärare, fröknar, etc under hela sin uppväxt. Lär barnen att det inte går att ändra andra människor utan rusta dom för att förhålla sig till det hela på ett bra och fördelaktigt sätt för sig själv.
I många fall är det nog föräldrarna som desperat vill att just deras barn ska vara med i elitlaget eller gå på den trendigaste musikskolan. Det finns ju tyvärr föräldrar som använder sina barn till att skryta med och till att förverkliga sina egna drömmar med. Och självklart blir barnen förtvivlade om de inte lyckas komma med i laget eller in på skolan – barnen vill ju leva upp till sina föräldrars förväntningar.
Själv spelade jag piano på elitskolan i 7 år för att mina föräldrar ville det. Kanske närde de någon dröm om att jag skulle bli världsberömd pianist? Jag blev inte världsberömd, inte ens lokalt berömd och jag var inte speciellt intresserad heller. Jag ville bara göra mina föräldrar glada.
Fast alltså nej jag vet inte jag. Jag har idrottat kontinuerligt sedan jag var sex år och har väl egentligen aldrig haft någon supertalang men jag har haft ett jäkla driv och kämpat och velat. Jag tycker snarare att idrottsgrupper skall delas in på ambitionsnivå och inte hur bra man råkar vara. Att barnen själva (när de är i den åldern att de klarar av det) får välja om de ska träna två eller tre gånger i veckan exempelvis. Men det är jäkligt svårt det måste jag medge. Det viktiga kan jag tycka är att ingen kommer i kläm och känner sig dålig och undanpetad vid för låg ålder.
Har en nu vuxen son som blev ”ratad” i pojklaget i hockey vilket gjorde att han helt slutade med lagsporter för resten av livet. Han bytte till alla racketsporter som fanns för att slippa lita på lagkamrater och lyckades bra där och spelar än som vuxen men hockeytränaren som ratade honom glömmer nog ingen i familjen för det var gjort på ett otroligt fegt sätt! Hatar när man sårar barn på alla olika sätt!