Cykel för stora och små…

Charlies balansinne ökar ju för varje dag, och självklart går det fortare när han kan vara ute och röra på sig. För några veckor sedan fick vi låna den här cykeln av våra ”grannar” Marcus och Therece här nere. Charlie tittade då mest på den med skeptism. Den rörde ju på sig när man försökte ställa sig upp mot den. Vad var det för stöd?
   Men dagarna gick och till slut började han att skjuta den framför sig och de senaste dagarna har han börjat gilla att sita på den samtidigt som man kör den fram och tillbaka. Det går framåt.
   En rolig observation är att när vi först fick den nådde han inte ner med fötterna – det gör han nu.
   Ska bli kul in sommar då han kommer kunna trampa själv. Han kommer bli livsfarlig när han får upp farten.
    Skulle man inte kunna ha en tävling i barncykling? Åldersklasserna ett år, två år osv.. Nåt att fundera på.

  När jag ändå är inne på ämnet ”cykel”… är inte nedan bild en av de coolaste hojjar som en vuxen man, i låt oss säga fyrtiotreårsålderna, skulle fundera på att skaffa?
   Jag bara undrar..?

Nöden har ingen lag

För inte så länge sedan fanns det inga skötbord på herrtoaletterna. Och när jag skriver ”för inte så länge sedan” menar jag inte på 40-talet. Jag menar för fyra-fem år sedan. Sedan dess har det dock hänt en hel del och numera tillhör det vanligheten
   I Sverige.
   Jag var i Frankrike förra sommaren och hade med mig Charlie. Var inne på ett varuhus och blev tvungen att genomföra ett klass A-byte. Letade efter skylten med toaletter och fann en på samma våningsplan. Det fanns en avdelning för män och en för kvinnor. Jag gick in på männens.
   Inget skötbord. Naturligtvis. Men inte förvånad.
   Jag gick ut igen och in på damernas. Aha! En lång bänk med tre skötbord. På bredden, så att man inte har barnets fötter mot sig utan barnets sida mot sig. Är det vanligt, föresten?
   Hur som helst. Stod en kvinna och bytte på sin lilla bebis där och tre andra kvinnor som väntade på sin tur till  de två toalettbås som fanns där.
   Samtliga fyra kvinnor stirrade på mig när jag klev in. Två av dem var uppenbart vänninor för de började genast prata, och så mycket franska kan jag att jag förstod att samtalet handlade om mig.
   Men jag tror det var vänliga ord för de log båda två och nickade gillande. Och i ett land med nudiststränder och älskarinnor kan väl en karl på damtoaletten inte  vara något. Och det var det inte heller.
   Det var i Frankrike.
   I Barcelona var det dags för ännu ett klass A-byte. Hamnade den här gången på ett hamburgerställe. Två toalettdörrar. En med en man på och en med en kvinna på. Det här var i turistområdet så en hel el folk på restaurangen. Det var kö till damtoaletten medan killtoaletten var ledig. Jag gick in. Inget skötbord. Såklart.
  Ut igen och ställer mig i damkön. Tror ena tjejen fattade men den andra titta konstigt på mig.
   Jag står där, med Charlie på armen. Då kommer det en tjej som helt klart skall på toaletten. Fanns inte så mycket annat att göra i det där hörnet av restaurangen. Hon tittar på mig och frågar på spanska om jag står i kön, (antar jag). Jag nickar och håller menade upp Charlie. Hon ser ut att inte förstå, och ställer sig vid sidan om mig. Inte bakom. Vid sidan. Märk väl.
   Det här ska bli kul, tänkte jag. Undrar vem av oss som går in nästa gång. Hon eller jag?
   Jag tar fem sekunder och synar henne. Kanske 165 centimeter lång. Smal. Högt hårfäste. Ser ut att vara pluggartypen. Oklar ålder. 25, högst.
   Henne kan jag ta om det blir trubbel. Kollar om hon har en stor pojkvän, men ser ingen. Det blir min match.
   Damtoaletten öppnas och tjejen som kommer ut lämnar plats. Jag ser ner på tjejen och ger henne en menande min att jag ämnar gå in. Hon ser upp på mig, med en min att damtoaletten är till för tjejer.
   Vi hamnar skuldra mot skuldra framme vid toalettdörren. Jag håller upp Charlie och säger på engelska att jag behöver byta på honom. Viftar med den rena blöjan.
   Hon bara skskar på huvudet och är just på väg att stänga dörren om sig. Då kommer en anställd. En bastant dam i övre medelåldern iklädd Burger King-uniformen. Hon stövlar fram till oss, rycker tag i toalettdörren, handgripligen föser bort tjejen som trängt sig och nickar med sitt huvud att jag kan gå in.
  Vad hände? Tänker jag när jag står inne på damtoaletten och byter på Charlie. Får lite ångest över att behöva kliva ut men va sjutton. Jag har ju inte gjort något fel.
   Öppnar dörren och ser en mörk blick och en väldigt sur mun som kryper under min arm och in på toaletten.
   Burger King-kvinnan står och fixar med några brickor och ler åt mig.
   ”Beautiful boy” säger hon och pekar på Charlie med en trasa. Sedan fortsätter hon med brickorna.
   Jag stövlar bort till mitt bord och samlar raskt ihop mina saker och föser ner Charlie i vagnen och försvinner ut i anonymiteten.
   Här i Thailand finns inga skötbord, vare sig på herrarnas eller damernas. Rättvist.

Ni som vill läsa om hur det gick till när Sverige fick in skötbord på killarnas toaletter kan läsa om det här.
   Bilderna inte från samma tillfällen som nämns i texten, utan från i dag.

AIK på tv i Thailand

Det är ju allsvensk premiär den här helgen. Och idag spelar AIK. Svenska mästarna AIK.
Och vad får jag se??? Jo, man tänker direktsända denna match, AIK mot Mjällby. Fantastiskt!
   Och det är riktigt roligt att matchen sänds på vårt favoritställe ”Bajen”, ett ställe döpt efter fotbollslaget Hammarby. Restaurangens logga är till och med grön och vit.
   Humor.
  Och då kan man ju fråga sig varför denna restaurang, ”Bajen” inte sänder Hammarbys premiärmatch?
   … ja just det… glömde. Hammarby är ju inget allsvenskt lag längre. Så var det. Så tokigt…

Sa han pappa?

Det spelar ingen roll hur många barn du har, det är lika speciellt varje gång. Och varje gång blir man först förvånad och sedan stolt och så får man en liten tår i ögat.
   Jag talar om när ens barn säger ”pappa” första gången.
   Charlie gjorde det i går. Han stod upp mot soffbordet och tittade på mig, och så sa han:
   ”Paaa…pa, paaa..pa”
   ”HALLÅ!!! ALLA!!! VAKNA!!! CHARLIE PRATAR!!!
   Jag rusade in i alla sovrum som finns och väckte all som sov.Charlies mamma hade sovmorgon, men va sjutton, sonen pratar ju. Öppnade kylskåpet, ingen champagne på kylning, fick bli en halvfull flaska Pepsi Max. Hällde upp i två glas. Här skulle skålas och firas.
   Charlie pratar! Och han säger PAPPA! Thats my guy! Tillbaka upp i sovrummet.
   Charlies mamma tittade upp på mig från sängen, där jag stod med Charlie i famnen och två glass med pepsi Max i händerna. Hon såg nyvaken och lite frånvarande ut. Hon sträckte sig efter sin mobil och tittade vad klockan var.
  ”Tjugo i sju! Är du inte klok!? Gå ner igen.
    Hon drog kudden över huvudet.
   Jag var fortfarande glad som en lärka. Trallande gick jag tillbaka ner till köket. Med Charlie i högsta hugg. Eller… let me refraise that. Med talande Charlie i famnen.
   Nu vet jag att det finns många barn där ute som talar jättebra redan vid sex månader, och i vissa fall redan vid tre månader, så Charlie är ju inte unik. Men hur många av dessa bebisar säger Pappa?
   Just det… trodde väl inte det. Men maaaamaaaaamaaaamaaaaa, kan dom säga. Men att säga pa…pa… det är en annan liga.
   Stolt, glad, 43 år. Och solen skiner.
   God morgon!

P.S. ovan dialog är påhittad.

Charlie The incredible Hulk

Charlie började med en helt ny grej idag. Någonting han aldrig gjort tidigare. 
   Han förvandlas till Hulken.
   Det är sant. Och det började idag.
   Man tittar på honom och så spänner man sina armar framför honom och så säger man:
   ”Åååååå… (sammanbitna tänder), hur stark är Charlie?”
   Lilla Charlie, nio månader  knyter då högernäven och spänner hela kroppen samtidigt som han gör en grimas som om han vore jättehård i magen.
   Ser sjukt roligt ut. Och han gör det gärna fyra-fem gånger på raken. Bara man böjer sig fram och säger:
   ”Huuuur stark är Charlie?
   Knuten näve och så spänner han hela kroppen.
   Ska banne i mig försöka fånga det på film.
Foto: Johan Almblad

Visst skrattade du? Sa ju att det var kul… Hahaha.