LÄGGA NER BLOGGEN?

Sitter här hemma och funderar över framtiden för bloggen. Och för sajten Coolapappor.se.

Helt klart är att det var svårare än jag trodde att skapa en ”mötesplats för pappor på nätet.” Kanske är det så att det inte behövs, att vi klarar av det där på våra arbetsplatser eller i bastun? Pappor snackar med sina polare om saker och ting som rör papparollen.

Hur som helst. Bloggen och sajten har funnits i lite över två år, och vi närmar oss snart det 2 miljonte besöket (heeelt galet!). Idag har sajten besökts 1 800 000 gånger.

Bloggen ligger idag på 3000- 3500 besök om dagen.

Jag är lite inne på att låta sajten leva vidare som den är. Tyvärr då ganska kall. Det finns två aktiva pappabloggare kvar och två halvaktiva. Forumet har förvisso några hundra registrerade användare men i princip bara ett 20-tal som är aktiva. Jag hinner inte med att göra tester och det verkar inte finnas något behov eller vilja av andra att vara med.

Det tar en del tid att sköta allt det här och det har jag inte som det är nu. Så planen är att låta sajten ligga där det ligger och sedan blogga på en ny plattform. Har i dagarna registrerat domänen martinmelinblogg.se.

Vi får se. Kanske dykler den här bloggen upp på en ny plats och med nytt utseende, och med lite ny stil. Jag återkommer inom en vecka och berättar hur det blir…

Men OM jag bytte plats – skulle ni hänga med då?

Tills vidare: ROCK ON!

En gång i Phuket

Blir glad när jag går och ser en film på bio med noll förväntningar – och så är filmen jättebra.

Det hände i kväll. Jag var med Charlies mamma på svenska filmen ”En gång i Phuket” med bland annat Peter Magnusson. Handlingen ingen speciell – kille lämnar Sverige för att ”finna sig själv” i Phuket – flicka kommer dit, han bli kär, komplikationer – och det hela slutar med… (se själva…).

Så handlingen har vi sett förut. Men annars – skrattade högt flera gånger. Riktigt sköna repliker och scener. Bra skådespelare och bra driv igenom hela filmen. Den blir aldrig seg.

Betyg: 4 av 5.

Foto: Thailand 2010.

Att rata barn…

Ett känsligt ämne är det här med att ha elitsatsningar för barn. Speciellt när det gäller idrott.

Om en fotbollsklubb går ut med att ”bara de bästa 11-åringarna” får vara med i laget brukar det bli ramaskri. Från de föräldrar vars barn inte kommer med oftast. (Och så från de som alltid skall skrika i debatter, vad det än gäller).

Ofta finns det ett alternativ för de här barnen som inte kommer med i elitsatsningen – det finns andra lag. Så problematiken är inte alltid att det barnet inte får spela i just den klubben, utan det handlar minst lika mycket om att barnets kamrater kanske får spela vidare. Och det är en känslig sak.

Men.

När det kommer till musik – då är det allt som oftast knäpptyst när det kommer till elitsatsningar för barn.

Alla musikskolor har sina små ”idol-uttagningar”, och barn som inte håller måttet får inte komma in. Och det här börjas redan i väldigt låg ålder. Och även här splittras kompisgäng. En del kommer in, andra inte.

Jag tror sorgen är lika stor i en sångsal som på en fotbollsplan.

Skall man utsätta sitt barn för en test, oavsett om det gäller sång eller fotboll så måste man känna att det finns ett alternativ om det inte går som det skall. Både barnet och föräldern måste vara mentalt inställda på att det inte behöver gå som de förväntat. En förälder måste kunna trösta och förklara och ett barn måste kunna acceptera och gå vidare.

Och det är inte alltid så lätt.

Äter man medicin är man sjuk!

Jag vet inte vem det är fel på eller om det är nåt arv från våra äldre generationer, men varför håller vi i Sverige på med så mycket trams???

Jag tänker naturligtvis på kombinationen psykvård och brott.

Gång efter gång efter gång kan vi läsa om hur ”läkare” skriver ut ”patienter” från sjukhusen. ”Patienter” som är dömda för att ha gjort vansinniga dåd.

Om en person skär ut hjärtat på en annan person, steker det, äter upp det, därefter flår den döda kroppen och klär in sig själv i skinnet för att slutligen lägga upp en ny profilbild på en detjingsajt – skall en sådan person då plockas in på ett sjukhus, få några Alvedon, och så tre veckor senare skall han anses frisk – ”för att han inte har gjort någon illa under de tre veckor han åt Alvedon på sjukhuset” – och släppas ut?

Det är klart att han inte ska!

Jag fattar inte det här med folk som begår grova, hänsynslösa brott och döms till psykvård, att de skall släppas ut efter något eller några år bara för att de under tung medicinering kan hålla sig lugna.

Vem kontrollerar att de fortsätter med den tunga medicineringen?

Om man behöver tung medicinering är man väl inte frisk????

Den dagen en psykpatient är lugn, harmonisk, kan förstå sitt handlande UTAN att ta medicin – då kan han släppas ut. Om det sedan tar 25 år – så låt det ta den tiden.

Tar man medicin är man sjuk – och är man så sjuk att man då dödar andra människor – ja då skall man i min värld – sitta inburad.

Jag och datorer…

Jag och datorer – på något vis går det inte ihop. Tiull skillnad från min  fru som är en fena på det. och är det någonting hon inte kan så googlar hon tills hon hittat lösningen. Hon är envis som attan. Till skillnad från mig.
För mig är internet lite som IKEA-möbler. Det skall bara funka. Precis som man med möblerna plockar upp, skruvar ihop och använder, skall datorer bara fungera.

Just nu sitter jag här och klurar på hur jag skall bäst skicka iväg 500 megabite bilder som jag tog på Camilla i samband med en promotionvideo som hon spelade in i New York. Helst skulle jag vilja skicka alla bilder och 1,8 gigabite men nöjer mig med de här 500.

Och då borde det ju finnas någonstans på nätet en sida som gör så. men icke. har nu testat två stycken olika, och den ena tog sex timmar på sig att ladda upp, sen bara – FAIL!

Testade den sidan två gånger dessutom.

Nu verkar det vara nåt som heter Dropbox som gäller, men hur jag än gör får jag inte den där länken som man skall få när man ”högerklickar” på ”filerna”.

Sliter mitt hår och inser att jag skulle kunna göra annat än att tillbringa timmar framför datorn och söka efter hur jag skall få iväg bilderna.

Snart skickar jag 50 mail!

Foto: ovan En av bilderna från just videoinspelningen.