http://www.dn.se/ledare/signerat/obildbara-eller-bara-foraktfulla

Tycker att Hanne K sätter fingret på något väldigt relevant och tänkvärt denna morgon. Som idag delaktig i vård och behandling så är intyg en del i vardagen. Jag skriver dem ju inte själv eftersom endast läkare gör det, men dess utformning och ffa planering av rehabilitering och arbetsåtergång är delar av intygen där även psykologen bidrar med relevant kunskap. Min erfarenhet från mina dagar som personalchef, pre psykolog mao,  är att det ofta stod väldigt lite information på de intyg som personalen inkom med vid sjukdom.

Kan påminna mig några intyg där det stått:  psyk insuff  med behandling rast, vila, ute. Sedan inget mer och det var det ju bara att förhålla sig till då läkarnas intyg på den tiden var lag. Att man idag ställer krav på läkarna i termer av innehåll/tydlighet och framförallt att man kan motivera sjukskrivningsgrad och planering för rehabilitering/arbetsåtergång är bara av godo. Det som kan bli negativt är överdrivet tjänstemannautövande från FK:s sida. Då blir det ofta krångligt och intyg åker fram och tillbaka för att rätt formuleringar skall skrivas. Men i merparten av fallen ( Obs! min erfarenhet) fungerar det smidigt och även läkarna blir bättre på att skriva dessa. Bör dock tillägga att jag INTE jobbar inom landstinget längre.

Som debattämne har detta potential att bli hett, särskilt läkarkåren lär reta upp sig då detta samverkar dåligt med höga produktionskrav. För visst försvårar detta läkarnas arbete men, och det är ett stort MEN, det kommer sannolikt patienten till godo i slutändan, vilket ju är det övergripande syftet. Min erfarenhet är nämligen att arbetslinjen oftast fungerar väldigt bra och långvarig sjukskrivning kan undvikas till gagn för både samhälle och individ. Det som idag inte får förekomma är slentrian skrivna intyg där läkaren sjukskriver några veckor, eller längre, och där att gå hemma sjukskriven är den enda behandlingen.  Och DET är bara positivt.

En inte ovanlig propå från dottern just nu är att vi ska skaffa ett husdjur. Idag blev det ultimatum – välj ett av dessa djur som jag får (se bilden nedan). Vi, utan egentliga argument, har kunnat hålla emot önskemålen men det blir svårare och svårare. Mest är det nog att man blir så bunden när man har djur hemma och att när vi sakteliga tar oss från småbarns åren så lockar det inte med ett djur som kräver liknande omvårdnad.

Har inga illusioner om att dottern klarar städning och allmänt omhändertagande om ett litet djur nämligen, fast man kanske ska ge henne en chans…… Och gå emot känslan. På en fest träffade jag en kvinna som hade låtit dottern rasta en leksakshund regelbundet morgon och kväll en vecka för att visa att hon klarade ansvaret. Tyckte att det var ett bra incitament och övning.

Maja är väldigt nyfiken på vad jag skriver och när nu läsförmågan blir allt bättre så är det ytterligare ett område där man får tänka till vad man skriver eller når hennes ögon.

Kan inte låta bli att skriva lite om denna App som jag precis skaffat. Den möjliggör för mig att bli lite ”hemma dj” vilket förstås är som en dröm som blir sann. Nu får jag äntligen en chans att mixa mina favoritlåtar till sammanhängande ”sets”. Känner mig som ett av barnen när de får en present Så värst kul för någon annan blir det förstås inte men om det inte blir några rättighetsproblem så är planen att lägga upp några mixar här ibland.

Parkerar vår bil bredvid golfen till höger. Den ägs av en man någonstans mellan 80 och döden. Den är behäftad med ganska många bucklor och när han kör får man verkligen känslan av att han inte har någon som helst kontroll eller uppsikt över annan trafik.

Vid ett tillfälle hittade jag honom sovandes bakom ratten. Jag trodde att han var död. Och som ni ser, han klarar inte att parkera sin bil rakt (det saknas streck i marken). Har blivit en källa till många skratt med utgångspunkt undrar hur han parkerat idag. Men fasar lite för att han någon gång också missar sin plats jättegrovt OCH att vår bil står bredvid.

stod på agendan för eftermiddagen. Lite dåligt planerande från min sida gjorde att det uppmärksammades för mig i aöndags så veckan ur jobbperspektiv var redan klar och fullbokad. Det blev till att boka om lite för när man började antyda att ”det kanske skulle bli svårt att hinna” så såg dottern så olycklig ut att en omprioritering kändes synnerligen viktig. Det blev trevligt och att träffa Majas lärare, titta i skolbänken och träffa andra föräldrar är ju verkligen just trevligt och man känner sig som den engagerade förälder jag strävar efter att vara. Men i skärningspunkten mellan yrkesperson och engagerad förälder blir det ofta stressigt rusandes från det ena till det andra. Risken, i vars närhet jag definitivt befunnit mig, är ju att ” det varken blir hackat eller malet” någonstans och man har både missnöjd familj och arbetsgivare.

Att då vara klar över de val man gör och varför är ett av de bättre sätten att hantera en sådan situation. För mig är det viktigt att vara en närvarande förälder och det innebär att jag väljer familjen före många andra aktiviteter. Kvantitet av tid framhåller jag ofta som många gånger det avgörande för den kontakt du har med dina barn. Att vara tråkig, sätta gränser, bråka, gnälla lite, torka rumpor, laga mat, läxor osv är vardag, men också vardagen som faktiskt utgör våra liv. Det finns inget annat. Att vara klar över vad som är viktigt för just dig och att sedan göra medvetna val utifrån det kan göra ditt liv än bättre.

Ibland när andan faller på blir det lunch från Ingelsta kalkon. Allt innehåller kalkon i varierande grad och i princip allt är gott. Cevapcipci m stekt potatis mer specifikt idag.

Har en nära relation med Tintin då jag under mina uppväxt år läst sönder de flesta av hans album. Tyckte om teckningarna och den äventyrliga intrigen. Problematiserade det inte mer än så då. Är lite kluven till filmen som har premiär på fredag. Min bild av Tintin utmanas naturligtvis och någon annan röst än Tomas Bolme har jag svårt att föreställa mig. Fast Maja vill gå så det lutar väl åt det. Tycker journalisten Moa skriver fint om Tintin.
http://www.dn.se/kultur-noje/tintin-blir-aldrig-omodern

Själv håller jag Rackham den rödes skatt högt, likaså Den svarta ön och Solens tempel. Har med stigande ålder också blivit allt klarare över hur lite äventyrare det bor i mig. Lockas nu mest av att sitta i Moulinsart, dricka whisky (eller kalasmust som det kallades i den första översättningen) och gärna få lite service av betjänt också.

Tintin i Kongo är just nu kritiserad vilket får mig att tänka på en dokumentär jag nyligen såg, om Kung Leopold (Belgien) som i princip ägde hela Kongo under slutet av 1800-talet. Han var något fruktansvärt grym och skoningslös mot befolkningen i Kongo. Allt med syfte att utvinna gummi, vilket var råvaran som var mest efterfrågad denna tid. Flertalet missionärer vittnade om missförhållanden och till slut kunde han inte motstå trycket utan skrev över mycket av sina tillgångar till staten Belgien. Stora delar av Europa kritiserade honom och det var inte förrän Hitler som Europa fick någon som hade så många liv på sitt samvete.

Om det var något jag var orolig för när barnen var små så var det just detta. Även om det inte drabbade så många barn blev oron ändå så omfattande för det är ju så hemskt att bara föreställa sig.

När Maja föddes så rökte jag också och eftersom jag kände mig ganska klar över den ökade risken om en eller båda föräldrarna röker så blev det extra jobbigt eftersom jag inte klarade att sluta, det tog något år till för det. Men visst har man ett ansvar här som förälder att minimera riskerna man utsätter sitt barn för. Men likaledes OCKSÅ att vara klar över att risker är en del av vår vardag och och att minimera risker lätt kan bli det enda man gör. Då släpper ALDRIG oron.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/plotslig-spadbarnsdod-okar-igen

Viktigt att komma ihåg kring detta är följande, det har ökat från 13 barn 2007 till 27 barn 2010 men att det minskat från 137 barn 1990.

Kom halvvägs. Skor till Maja, check. Ebba leka med kompis, fail. Rätt nöjd ändå. Dagen blev soft och skön tillsammans hela familjen. Hittade skor hos Timberland åt Maja, vår erfarenhet av skor därifrån är i princip enbart goda. Porträtt av mig målat av Maja.

Maja läser lite i ”den magiska kulan”. Hela familjen i sängen är otroligt mysigt. Barnen ritar lite. Jag bloggar, allt annat än medveten närvaro dessvärre. Men som ni ser blir det kort. Nu tillbaka till familjen.