Är du arbetslös och bor i Stockholm så sluta läs nu… Eller om du kan ta det, läs vidare och svara på min frågeställning.
Jag undrar på riktigt vad det är för typ av människor som är arbetslösa i en storstad som Stockholm. Och jag skulle vilja begränsa det till att handla om personer under 30 år.
Jag hade mitt första jobb när jag var 14 år. Jag delade ut reklam i kvarteret. Snortråkigt och smutsigt samt en himla massa trappor som man sprang uppför och nedför. Och vi skall inte tala om alla dessa brevinkast. Jag tillhörde dessutom de som la i reklamblad trots att det stod ”Ej reklam, tack!”.
När jag var 15 satt jag på Posten på Fridhemsgatan och sorterade julkort på jullovet. En veckas jobb men ack så trist…
När jag var 16 sommarjobbade jag som diskplockade på restaurang BZ. Gjorde även så sommaren när jag var 17 och 18.
Sommaren när jag var 18 jobbade jag även på Burger King (ihop med Baren-Håkan!). Under hösten och vintern fortsatte jag att jobba där varje fredagskväll.
Efter gymnasiet, lumpen och studier i USA började jag jobba som vakt på NK, Hamngatan. Där blev jag kvar i tre år innan jag påbörjade mina studier på Polishögskolan. (Hann med en vända däremellan på Stockholms universitet också där jag läste historia).
De senaste 21 åren har jag sedan varit polis. Ett undantag är sex månader 1998 då jag var tjänstledig på polisen och jobbade redaktionellt på STRIX television.
Jag har alltså aldrig varit arbetslös.
Min fråga är nu – är jag naiv när jag tror att det finns jobb där ute och att de arbetslösa är för fina för att ta de här ”mindre bra jobben”.
Det spelar väl ingen roll om man har utbildat sig till revisor eller kock eller ekonom. Finns det inga sådana jobb får man väl ta andra.
Fast det bygger ju på att det finns några ”andra” jobb…
