Oj vad det hugger till i pappa-hjärtat när den lilla tvååriga kroppen darrar av skräck och mellan hulkandet viskar fram: ”rädd, rädd.”

Det händer på natten. Det har hänt fyra-fem gånger senaste halvåret och det handlar om mardrömmar. Två-åringar har sådana. och tänk er själva då att vakna upp i ett mörkt rum, ensam och så har man drömt om nåt läskigt.

Charlie hade en mardröm i förrgår så vid kvart över tre på natten hör jag bara hur han skriker från sitt rum. Och som den pappa jag är… (”wink, wink”) så känner jag igen mitt barns skrik, och det här var inget ”jag är vaken, urtråkad, kom och plocka upp mig-skrik” utan det här var nåt annat.

Ner och in i hans rum och där stod han upp i sin säng och skrek hejdlöst. Han sträckte direkt upp armarna mot mig och sa ”upp, upp”.
När jag lyfte upp honom och började lugna ner honom darrade hela han. Jag hyshade och han sa ”rädd, rädd”.

Men efter några minuter i pappas stora, trygga famn var han åter redo att läggas ner. Och han kurade direkt ihop sig och somnade om.

Stackarn.

Jag tycker det är kul när folk skriver om saker de gör. Som till exempel resebloggar. Det är ofta intressant, resor ger så många intryck och genom skrivandet får man en chans att uttrycka det man ser och upplever. Och bloggen är  ett bra sätt att dela med sig av det.

Det finns också de som reser till märkliga ställen och under märkliga förutsättningar.

Journalisten Carina Bergfeldt skall under två veckor jobba på en Mexikansk tidningsredaktion i Juárez. Staden kallas även för dödens stad och räknas som en av världens farligaste städer. Mord på både poliser och journalister tillhör vardagen, i dag mördas i snitt 8 personer varje dag i staden, och naturligtvis bottnar det hela knarkproblematiken.

Följ Carinas två veckor på hennes blogg HÄR. Skakande och fascinerande.

Tänk att min lilla tjej har blivit så stor nu – 37 år!

Puss på din födelsedag och hoppas du får det bra i Malmö… Göteborg… eller var det var du skulle vara idag.

Foto: Johan Almblad, mixmedia.se

Det har varit lite tema födelsedagskalas den här veckan. Kalas för en liten kille i söndags, kalas för en äldre man i dag och så fyller Charlies mamma år i morgon.

Det som alltid är svårt och ibland till och med  direkt ångestframkallande är det här med presenter. Vad skall man köpa?

Till de små människorna – the little people – är det lätt. bara in på Toys´r us och så finns det 1000 saker att välja på. Bara hitta rätt prisklass och så handla. Alla blir nöjda.

Till den äldre mannen är det svårare. Men idag blev det ett plommonträd. Det hade jag själv tyckt vore kul att få.

Sen har vi Charlies mamma. Och där är det nästan omöjligt. Jag brukar sova dåligt veckorna innan hon fyller, till och med medicineras. Jag är så nervös över att köpa nåt som jag ser i hennes ögon att hon inte gillar trots att hon pressar fram en leende och säger ”Åååå, vad fin….”. Jag känner henne. Gillar hon det inte hamnar det längst ner i en låda…

I  morgon får vi se om årets present faller henne i smaken.

Eller om den hamnar i källaren.

Något som jag tycker skulle vara kul att ge till någon är en häst. Tänk om dottern, åtta år, skall på födelsedagskalas till en kompis, och så har man köpt en häst!

Dottern kommer med hästen i ett rep, och en pärm under armen med skötselråd. ”Här, grattis på födelsedagen”.

Skulle inte det vara förbaskat kul så säg!

Jag vet att jag gav en före detta flickvän en kanin i bur en gång. Efter att vi gjort slut alltså. Hon blev sådär glad. Sa nåt om att hon inte hade plats och tid.

Men en häst! Hur kul som helst!

Idag var jag hos tandläkaren igen. Det handlar om den utdragna tanden som nu skall ersättas.

Idag ”byggdes det” – fråga mig inte hur. Men det slipades och trycktes. Nästa vecka skall den nya tanden dit. Och jag fick vara med och välja färg på den. Tog den som var mer åt vita hållet.

En sak som borde filmas. och så kunde man lägga ut det på typ Folktandvården.se, är när patienter fem bedövningssprutor senare skall skölja. Halva munnen bortdomnad och så skall man dricka vatten.

Trust me – det går inte. man ser ut som något mycket gammalt på ålderdomshemmet.

Men halva jobbet klart och nästa onsdag avslutar vi det.