Söndag. Meteorologerna tvistade om huruvida det skulle bli regn eller sol. Prognoserna ändrades från minut till minut.
Vi chansade. Charlies farfar ville komma ut på landet och hänga med barnbarn så det var bara att packa bilen och åka iväg. Regn eller inte regn. Vad gör man inte för sin gamle far.

När vi närmade oss Roslagen blev himlen mer och mer solig. Till och med hoppet om en liten båttur öppnades. Stämningen i bilen blev hög och till slut satt vi och sjöng sommarvisor från Astrid Lindgren.

När vi kom fram strålade solen och termometern visade på 23 grader. Helt klart poolväder.

Sagt och gjort – badbyxor på och så fick adjunkten från söder doppa sig i det artificiella vattnet. Han är nämligen en ”havsbadare” till vardags och brukar rata pooler. Men 28 grader varm pool kunde han inte motstå…

Efter bad knorrade magarna och det blev korvgrillning. Charlie tog en tugga på sin korv och sen upptäckte han den rostade löken. Det slog allt. Näve efter näve åkte in i hans lilla mun.

”Mmmmmmmm”, sa han. ”Charlie gillar ök”.

Jag är ju av naturen inte så förtjust i att äta utomhus, men just grillad korv med bröd är undantaget som bekräftar regeln. Visst känns det lite udda att sitta inne och äta korv med bröd. Det skall man göra runt en lägereld, hängande vid en korvkiosk eller sittandes på en altan.

Eller hur?

Sen upptäckte Charklie att farfar hade en krokodil på bröstet. Samma djur som krälar på Charlies vällingflaska. Det fascinerade…
Det Charlie inte vet är att det där är en Thailändsk krokodil. Från Phuket…

Sen när vi var mätta och belåtna blev det dags att gå till sjöss. Adjunkten från söder – Charlies farfar – undrade i tur och ordning om jag; ”Kan läsa sjökort? Vet var grunden är? Kommer köra fortare än 20 knop? Vet hur man lägger till?”

Det blev ja på samtliga frågor och så bar det av.

Charlies farfar fick ta över rodret för en kort stund och när han fick vet att vi just passerade en skärgårdskrog försökte han uppmärksamma en av servitriserna på att han ville ha en öl.

Då tog jag över igen och vi styrde hemåt. Och vi kom iland. Med hel båt och allt.

En underbar dag var till ända och Charlie var överlycklig över att få ha lattjat med sin farfar så många timmar.

Det var länge sen, men vi testade i går igen. Och det är lika kul varje gång.

Charlie får en citron som han stoppar i munnen:

Charlie får en reaktion:

Charlie skrattar:

Det skulle bli regn på fredagen – sa man på SMHI. Vi förberedde en evakuering av landstället och ställde in oss på att åka in till stan för att sitta där istället och höra regnet smattra på taket.

Men när vi vaknade strålade solen och havet glittrade. Vem vill då åka in till stan?

Istället blev det en förmiddag då grabbarna Melin lajade med traktorn, klippte gräset, kollade svanfamiljen, såg på Pippi och åt fiskpinnar. Sen var det lite lunchvila för oss båda och när vi vaknade ryckte vi tag i Charlies mamma, som satt och jobbade med sitt bokmanus, och så hoppade vi i båten och åkte till Högmarsö.

Högmarsö är en ö inte långt ifrån där vi har landet – det tar ungefär 15 minuter med båt. Och på Högmarsö finns en skärgårdskrog som är väl värt sitt rykte.

Det enda jobbiga med Högmarsö är att man måste lägga till inför alla restauranggäster. I stark sidvind.

Nu gick det bra, men vi var bara nån halvmeter ifrån att göra en segelbåtsägare lite sur. Nästa gång får vi göra på ett annat sätt.

Charlie var inte på humör för att sitta ner vid bordet så det fick bli att vi åt i omgångar. Jag tog hamburgaren som jag vet är suverän. och det var den. Aiolin till pommes fritten är också suverän.

Sen blev det hemresa och Charlie fick prova att styra. Vilket han naturligtvis gillade.

Det var en ”regnig fredag” det…

Charlie är just nu inne i en period med extrem passion för siora maskiner. Traktorer, grävmaskiner, lastbilar och allt annat som framtar cement, olja eller grus.

I går när vi var bortbjudna hade familjen där två stora pojkar. I källarn under huset låg därför i ett hörn en gammal traktor. Charlie upptäckte den och sedan lämnade han den inte.

När vi skulle gå tittade han efter den, och gjorde ett litet halvdant försök att sträcka sig efter den. Klockan var nästan midnatt och han var trött men den lilla handen sträcktes ut mot traktorn och han mumlade: ”traktor…”

Värden, Bosse, hörde det och som den familjefar han är så greppade han traktorn och sa till Charlie.

”Här! ta den här du…”

Jag tror Bosse för alltid kommer ha ett fan i Charlie. För idag på morgonen så lämnade han inte traktorn. och när jag sa åt honom att han inte fick åka längre blev han så arg att han skrek.

Charlie älskar sin traktor. Så är det.