Det verkar som om vi går mot en ljusare tid i det här huset. Charlie har varit kärnfrisk i en vecka nu, jag är väl okej till 90% och Charlies mamma har gått från sängliggandes med feberfrossa till 36.8 och ”helt okej”.
   Ska det vända nu?
   Vi håller tummarna för det.
   I dag är det 25 år sedan Olof Palme blev skjuten. Ni som är i min generation, minns ni var ni var då, och minns ni var ni var när ni fick veta?
   Den fredagen var jag och en kompis som heter Thomas W på nattklubben BZ. BZ låg vid Norrmalmstorg och jag vill minnas att vi gick hem vid halv ett och tog tunnelbanan vid Östermalmstorg till söder där vi båda bodde.
   Vi märkte ingenting av att det pågick en jakt efter en statsministermördare.
   Dagen efter ringde min mamma mig vid halv nio och frågade om jag sett att Palme blivit skjuten. Jag minns att jag gick till hallmattan och såg förstasidan av Dagens Nyheter. Palme skjuten, eller nåt stod det på den. Sedan satte jag på teven och såg hur dåvarande Länspolismästaren Hans Holmér interjuvades. Sedan sände SVT direkt hela dagen och jag minns att jag följde rapporteringen.
   På måndagen två dagar senare var jag tillbaka på jobbet som vaktmästare på tidningen Expressen, och där hamnade jag verkligen mitt i nyhetsrapporteringen.
   Ett minne jag har av Olof Palme är från tidigt 80-tal när jag och min pappa spelade tennis på Tennisstadion i Stockholm. Efter att vi spelat klart och stod i duschen kommer Olof Palme in, som Gud skapade honom, och ställer sig i duschen bredvid mig. Jag minns att jag tyckte det kändes märkligt. Han var i alla fall Statsministern. 
   Som sagt, vad gjorde du?

Vi svenskar verkar inte bry oss så mycket om vem som leder vårt land. Eller så rör jag mig i fel kretsar.
   Och nu pratar jag inte om att vi inte bryr oss om vilket parti vi röstar på – för det är viktigt för oss. Men vem det är som leder partiet har mindre betydelse. Verkar det som i alla fall.
   Nu skall ju socialdemokraterna välja en ny partiledare. En person som inte bara skall leda partiet utan också är en stark utmanre till Fredrik Reinfeldt om posten som statsminister.
   Socialdemokraternas nästa partiledare kan alltså vara vår nästa statsminister.
   Och det verkar som om det är ett gäng gubbar och tanter som skall göra det valet.
   Ska det vara så? Varför går man inte ut till den miljon människor som röstar med socialdemokraterna och låter de bestämma? Låt partivännerna nominera och sedan rösta.
   Skulle det bli fel då? Skulle de som ”kissed ass” i många år, hållit sig i bakgrunden, gjort slitgörat, inte få komma fram då? De som har stått på tillväxt.
   Eller går det inte till så? Att man kommer in i parteiet, visar sig lojal och så vips har man en ministerpost och kanske till och med ett partiledarjobb.
   Jag vet inte.
   Men snart vet vi. Jag skulle nog tycka att Messing skulle vara ett bra val. Och det skriver jag utan att tillhöra röstningsskaran eller annars veta var hon står i olika frågor.
   Men jag är medveten om att hon snart kan vara min nästa statsminisgter – och det får mig att ändå vilja bry mig.

Jag vet att det efterfrågades ett sådant här inlägg i höstas, en dag med Charlie – i text och bild.
   Well, här kommer det. Har ju haft Charlie sedan kvart i sex i morse medan Charlies mamma legat med blek, febervarm panna med toalettdörren på vid gavel ifall.
   Här kommer min dag med Charlie. I detalj!

   Klockan 05.45 – Charlie vaknar. Jag hör hans röst från hans rum. Han ropar bland annat efter pappa. Innan jag går in för att ta upp honom stämmer jag av med hans mamma som väckte mig vid 04.00 och talade om att hon har hög feber och är magsjuk. Jag kunde således inte åka till jobbet.  Hon mådde vid kvart i sex fortfarande illa. Charlie var alltså min den här lördagen.

Klockan 06.00 – gör iordning hans morgonvälling. Fyra och en halv skopa, fyll på med vatten till 220 ml, skaka, in i mikron 26 sekunder. Pling! Klar.

 06.01 – Charlie slukar hungrigt vällingen.

06.25 – Charlie klar med vällingen. Naturligtvis var det ”Händige Manny” på Playhose Diney på teven som gällde under intaget. Sedan full bus i vardagsrummet en halvtimme.

07.00 – dagens första konflikt. Charlie hittare en popcorn på golvet under bordet. Han ser att jag ser det och han försöker gömma den i handen. Jag ber att få den. Han vill inte. Jag öppnar hans hand och tar den. Gnäll. Tre minuters sur min från Charlie. Han försvinner in i köket och river ut hälften av alla lådor i ren frustration.

07.20 – törstig. Får saft.

07.24 – visar första tendensen till att vara trött.

08.05 – jag gör frukost till mig själv. Fyra rostade mackor med kaviar. Charlie sitter bredvid och får en macka han med. Fast med hallonsylt på.

08.35 – Charlie försvinner in på toaletten. Vill borsta tänderna.

08.45 – drar på mig en tröja. Behåller dock pyjamasbyxorna på. Charlie leker med småbilar på golvet. Jag försöker följa nyhetsmorgon på tv. (Ja, det är en brödkavel jag har i handen.)

09.10 – vi tittar på Emil på teven. Det tycker Charlie är kul i exakt fem minuter. Sedan vill han ner och busa runt igen. Myror i brallorna helt enkelt. Glad dock.

09.45 – Charlie leker med dockan. Dockan som kan prata och skratta.

09.50 – Charlie hittar ett blöjpaket som han drar ut alla blöjor ur. Sedan går han med den tomma förpackningen och slänger den i sopporna.

10.15 – matdags. Charlie vägrar köttbullarna med potatis som bjuds. Totalvägrar. Slänger med huvudet och vill ”inte” ha. Säger hela tiden ”inte” och skakar på huvudet. Det får bli välling. Inte bra, han kommer vara hungrig när han vaknar sedan efter middagsluren.

10.55 – lite golfträning.

11.20 – läggdags. Jag lägger mig själv i soffan och somnar till sändningen av längdskidor. Hör i min lätta sömn att Kalla gör ett dåligt skidbyte.

12.50 – jag vaknar.

13.00 – väcker Charlie. Han är utsövd och på ett strålande humör.

13.20 – Charlie får en macka som mellis.

13.50 – klär på mig själv och Charlie och hopar in i bilen för att åka ner till stan och möta upp Charlies farmor.

14.10 – träffar Charlies farmor på stan. Fulparkerar vid Stureplan.

15.00 – handlar på BEA här i förorten.

15.30 – stannar till vid McDonalds på vägen hem och köper mat till oss tre, även sjuklingen. Charlie får ett happy Meal.

15.55 – Charlie hjälper till att plocka upp matvarorna. Hans favoritsyssla.

16.00 – Charlie hittar en Risifrutti bland varorna. Han vill ha. Han får.

16.20 – Charlie på strååålande humöd. Leker självständigt. Tevekanalen Playhouse Disney på i bakgrunden. (Jag hade helt missat att AIK spelade så jag såg inte den matchen…)

17.11 – Charlie dansar till reprisen av På spåret…

17.30 – ALLT fel. Ingenting är bra längre. Inget är kul. Charlie sätter sig under soffbordet och tjurar.

17.50 – Charlie försvinner ut i köket. På lite bättre humör nu. Det blir tyst lite väl länge och jag går ut för att se vad han gör. Upptäcker att han  håller på att fylla mikron med varor…

18.00 – Charlies mamma kommer ner och Charlie skiner upp. Lite pappig dock men helt klart glad av att få sitte lite i mammas knä. Emil busar på teven och Charlie ropar ”Eeemmmmiiilll!” när Emils pappa gör det. Låter kul.

18.30 – försöker ge honom nattvällingen men han vill inte ha.

18.45 – det blir en risifrutti istälet och jag vaskar vällingen.

19.00 – häng soffan och Emil fortsätter på teven.

19.15 – jag bär upp honom till hans säng och säger natti natti.

19.16 – tyst från hans rum. Han sover.

Lördagmorgon. Klev upp kvart över fyra. Somnade i och för sig innan tio i går kväll men ändå. Hade hoppats på minst sju-åtta timmars sömn men sex duger gott.
   Charlies mamma har flaggat för att hon eventuellt är sjuk. Feberfrossa och allmänt hängig.
   Och vad innebär det? Jo, att herr Melin måste vabba igen…
   Jag lär ju knappast bli månadens medarbetare.
   Vi får se hur det går.
   Länge sedan jag skrev om Charlie. Skall bli lite mer av den varan nu på bloggen. Det händer en hel del runt honom kan jag lova. Talet håller på att kicka loss ordentligt. Han har ord nu för det mesta. Vanligaste ordet är dock ”inte”.
  Han är väldigt bestämd när han inte vill ha något.
  ”Inte” säger han och skakar på sitt lilla huvud.
  Han säger  vad han vill se på teve. Det är ”Emil”, ”Pippi”, ”Lotta” (På Bråkmakargatan), ”Nalle” (Nalle Puh) eller ”Bob” (Byggare Bob).
   Han vet också hur man trycker på fjärrkontrollen för att byta kanal.
   Hahaha, när jag skriver det här är klockan kvart i fem på lördagsmorgonen och exakt just nu vaknade Charlie. Jag hör hur han pratar i sin säng inne i sitt rum.
  ”Pappa… Mamma… dadadada”
   Inget skrik, bara prat.
   Nä, ska plocka upp honom nu. Sedan kolla febern på hans mamma och checka hennes status och sedan får vi se om det blir en dag hemma med Charlie och sjuk fru eller jobb.
   God morgon på er, lördagsläsare.