- Nej Martin, du kan inte gå i pyjamasbyxorna till lunchen.
- Kan jag inte? (Förvånad röst)
- Kan, kan du väl… men det kommer bli varmt. Det är flanell. Och det är 35 grader där ute.
- Säger du det…

Idag var jag ju som bekant på massage. Nittio minuter ren njutning till lugn, avslappnande musik.
   Men även idag fick jag fylla i ett litet protokoll. Namn, rumsnummer, ålder, nationalitet och…yrke.
   Idag skrev jag ”Shark hunter” på raden efter yrke.
   Tio minuter senare satt jag med fötterna i ett fotbad och tjejen som skulle massera mig tittade upp på mig.
  ”You from Sweden?”
  Jag:
  ”Yes.”
  Massösen:
  ”Aaa… very cold there now?”
  Jag:
   ”Yes, very cold.. and snow.”
   Massösen nickade. Efter femton sekunder:
   ”And you are a… shark hunter, yes?”
   Jag:
   ”…yes, I am.”
   Massösen efter ytterligare 15 sekunder.
  ”… shark hunter, in Sweden?”
   Jag:
  ”Yes. In Sweden. Many sharks in Sweden.”
   Sedan var fotbadet slut och massagen kunde ta sin början.

Idag har det pressats de sista strålarna ur solen. Och eftersom både jag och Charlies mamma inte gillar att ligga och pressa har det blivit mer att vi varit på stranden och letat snäckor.
   Exakt – letat snäckor (!)
   Dags att åka hem nu, va?
   Sista eftermiddagen nu och jag har bokat in 90 minuters massage – ren, skön avslappnande massage med olja och knådande händer.
   En och en halv timme.
   Ren lyx.
   Sen är det väl att börja packa. Slänga ner badbyxorna, typ. Tre minuters packning. Och så sätta Ipaden på laddning så att jag har filmer att titta på under de 11 timmar vi skall vara i luften. Plus två timmar på en flygplats i nåt land söder om Egypten där vi byter flyg.
  Nattflyg.
  Vi lämnar vår ö i morgon på eftermiddagen och landar i sverige 26-27 timmar senare. Och ni vet hur dåligt man sover på flyg. Så det lär inte vara två piggeliner som kommer hem till förorten.
   Men vi längtar båda. Ändå.
   Nu, massage!

Sista dagen då. Och ni kanske vet känslan. Man tycker tiden har gått alldeles för fort. Man undrar var den har tagit vägen. Och så längtar man hem. Till vardagen. Man gör det på något vis, oavsett. Fast det brukar vara så att efter tre dagar hemma längtar man tillbaka igen.
   Men allt roligt har ju ett slut, så är det bara, och idag slutar vårt roliga här.
   Idag är sista dagen att slappa och bygga på solbrännan. Och apropå solbränna – sista dagen är alltid pressardagen – då skall man plocka fram oljan och reflektorn och så ska man ligga i vattenbrynet och bara flytta kroppen så att den anpassar sig efter solens läge.
   Haha. Pressardagen.