När ens partner går med magen i vädret så vet man ju inte vad som finns där inne. Jo, en liten människa som håller på att byggas ihop av naturen, men man vet ju inte hur den där lilla människan blir.
Jag har haft lyckan att, peppar, peppar, få tre underbara barn. På alla sätt och vis. Och jag har haft turen att bo och leva ihop med en partner som har två också fantastiska barn.
Och är det inte alltid så? Säger ni.
Nej, det är det inte. Inte så att man inte gillar sina barn för det gör de allra flesta, normala, föräldrar.
Men det är inte alltid så självklart med bonusbarn.
Jag har pratat med en hel del pappor och män om just det här med att bli bonusförälder. Och det är inte på långa vägar okomplicerat.
Svårast har de män som själva inte har några barn och flyttar ihop med en kvinna som har barn. Där blir omställningen svårast. Inte sällan blir det argumentationer för att mamman med barnen förväntar sig att den nya partnern skall ta lika mycket ansvar för barnen som hon.
Och någonstans kanske det ligger i ryggmärgen på mamman att när det kommer in en ny man så skall han ta pappans plats och göra det som den biologiska pappan gjorde. Eller nåt.
Många män, som hamnar i den här situationen, känner i alla fall att det som har med barnen att göra är deras mammas business.
Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att om en man flyttar ihop med en kvinna som har barn så får man ju barnen på köpet. Det finns inte på kartan att mannen kan ta över rollen som pappa, och han skall inte heller göra det, men han kan kliva in som en vuxen förebild och ta ansvar. Och med ansvar menar jag att finnas där när/om barnet behöver det.
Jag har själv världens bästa pappa men jag är också uppväxt med en bonusförälder, eller plastpappa, som vi sa på 80-talet, och han var en väldigt stor förebild för mig när jag själv klev in i den rollen (som bonusförälder) i och med att jag träffade Charlies mamma. Jag försöker vara som han var.
Men av den erfarenhet jag fått av alla de män och pappor jag träffat så funkar det inte alltid med bonusbarnen. Det är allt ifrån män som faktiskt gjort slut på grund av att han inte kunnat med barnen till män som ställt krav om att barnen inte skall vara där lika mycket.
Vilket naturligtvis är vansinnigt!
Jag skulle bara vilja uppmana alla ni singelmammor som kanske en dag träffar någon ny partner. Ta det lugnt, låt han växa in i den ”nya” familjen. Låt det ta lite tid. Han kommer självklart ta till sig ditt barn också, men tvinga inte på honom det. Och bli inte besvikna om det inte märks på en gång. Det kommer.
Bilden:
Här visste man inte vad som skulle komma ut. Men så kom – Charlie! Bilden från julen 2008.
Min mamma ringde mig i förra veckan och frågade om jag ville följa med henne och lyssna på barn- och föräldrapsykologen Malin Alfvén som hade en förläsning i kväll.
