Det brukar heta att det finns fyra branscher ifall man vill tjäna riktigt, riktigt bra med pengar. Det är porr, vapen, knark och religion. Nå, de tre första är väl rätt tveksamma branscher rent juridiskt och moraliskt. När det gäller religionen så kan man väl även där diskutera moralen i att dra in mycket pengar. 
  Nåväl. Här i Skara har de kommit på ett annat sätt att tjäna pengar, och det helt legalt.
   Det stavas Tex-mexbuffé, med bindestreck.
   Släng upp lite köttfärs, några såser, lite ananas, majs och så sallad och nachoschips, och du är hemma.
  Ta bra betalt, i det här fallet 129 kronor.
  Ingen! Jag upprepar, ingen äter köttfärs för 129 kronor! Således gör restaurangen en jättevinst.
   Naturligtvis ingår inte drickan i buffén och vad blir man av salt mat?
   Törstig. Just det, och vad vill man när man är törstig?
   Dricka. Exakt. Så 20 spänn muggen, och det är där de stora pengarna ligger. I läsken. Vad kan ett glas läsk kosta i inköp? 50 öre?
   Men, som i alla marknadsekonomier är det ju tillgång och efterfrågan som gäller. Många vill äta och dricka – man kan ta bra betalt.
   Så ligger det till. Men solen skiner och glassen smälter fort, så jag klagar inte.
   Nu är det kväll och vi skall faktiskt flytta oss en bit – till Götene. Återkommer med varför senare…
 

Dåså. Första natten avklarad och det gick bra. Enligt reglerna på Skara camping skall det vara tyst i området klockan 23.00 och tro det eller ej, men 23.00 var det – knäpptyst.
   Nu var det i och för sig Brasilien – Chile som visades på storbilds-teven och jag kan tänka mig att ifall det hade varit Sveige som spelat  hade det varit en annan ljudnivå på området.
   När det gäller camping kan jag bara konstatera att det här är Sverige i ett nötskal. Det är så här svenska folket är som mest. Och det finns en viss tjusning i det. Jag skall försöka att samanfatta det bättre när vi åkt härifrån.
  Men nu är det Skara sommarland som gäller. Himlen är blå och det skall bli runt 23 grader i luften. Låter som en perfekt dag för badbus.
   Och så ikväll går kampen vidare i leken att ”hitta Bert Karlsson”.
   Mer i kväll…

Att resa i husbil har sina fördelar, men låt oss börja med nackdelarna.
   På E20, strax innan Strängnäs tog jag rygg på ett ambulerande tivoli. Karavanen höll lagom fart, cirka 100 på 110-motorvägen.
   Men efter några mil hade jag tröttnat på att stirra på den där karusellen som såg ut som en bläckfisk och bestämde mig för att göra ett omkörningsförsök.
   Dumt.
   Ligger du på växel nummer sex och försöker köra om en karavan på sex lastbilar behöver du en motor med lite mer ”vrid”, så att säga.
   Jag körde ut i omkörningsfilen och tryckte ner gasen.
   Ingenting hände. Eller, okej, jag gick från att köra i 100 till 102 kilometer i timmen.
   Karavanen låg rätt tätt så det gick inte att köra in framför den första lastbilen, utan det som gällde var att köra om alla sex. (Det här vet dom förstås om, tivolitöntar!)
   Och med mitt omkörningsförsök kom ju de andra bilarna, som vanligtvis susade förbi i 110-120 att hamna bakom mig.
   Omkörningen tog sju minuter!!!
   Det var inte glada miner i de bilar, som när jag väl kommit om karavanen, äntligen kunde passera förbi mig. Och det var måååånga bilar.
   Jag satt och stirrade dumt rakt fram med solglasögonen på.
   I fortsättningen låg jag bakom DHL-lastbilen ända till Örebro där jag bytte till en tankbil från Statoil. Det gick i 90.
  Men nu är vi framma. På campingen. Och här har vi slagit läger och sitter och tittar på de som är dumma nog att komma med husvagn.
  Riktigt underskattat nöje att titta på när det skall parkeras en husvagn. Riktigt, riktigt kul.
  Jo, på vägen ner så stannade vi till hos Bert Karlsson. Ville bara säga hej och fråga om vi fick låna toan. Men Bert var inte hemma. Vi gör ett nytt försök i morgon.
  Varför?
   Jo, för att toaletten i husbilen skall INTE användas. Det ska jag se till!
   Så, Bert, vi kommer i morgon.

Det som är lite roligt med rubriken till det här inlägget är att de som i framtiden kommer att söka på ”att hyra husbil” på Google, kommer få upp det här inlägget.
   Det är humor.
   Men till saken. Idag bär det iväg. Herrejösses. Husbil.
   Ni vet själva hur det är när man kör om dom på motorvägen. Det sitter ofta ett par i 55-årsåldern och kör. Bakpå klistermärken över parker och ställen de besökt. Kanske hänger det där en cykel också.
   En husbil är ett fordon som man kör om – inte som man själv kör.
  Trodde jag. Tills idag. För nu sitter jag själv bakom ratten.
  Och det är inte vilket skräp som helst.
  Nej då!
  En FORD! Amerikansk kvalitets-husbil. Creme de la creme. Husbilarnas husbil.
  Den här Ford Solifer Action kommer få folk att dra efter andan när vi rullar in på campingarna.
  Folk kommer peka och avundsjukt sukta.
  Ford Solifer Action.
  Det ni! Inte kattskit direkt.
  Så, ohoj, campingvänner. Nu far vi!

Fram till nu har det gått så enkelt. Vi har lagt Charlie i en liggstol klockan 19.00 och så gett honom nappflaskan med välling i. Han har druckit upp på tio minuter och så hopp i säng.
  Väldigt enkelt.
   Men nu har någonting hänt.
  Han vill inte dricka välling. Och nej, han är inte mätt. Han bara vägrar. Ibland går det genom att man sätter sig med honom och matar honom med flaskan. Men ibland fungerar inte ens det.
   Och vi vet att om han inte äter kommer han vakna tidigt och vara hungrig, och det är ju inget kul.
   Vi får se hur det går… han kanske bara är inne i en fas?