Vissa saker lär man sig inte i några barnböcker. De lär man sig av erfarenhet. Learning by doing.
Idag kom jag på att vissa skedar som vi har att mata Charlie med inte är bra. Dom är för breda. Bred sked innebär mycket mat vid sidan om munnen. Kladd med andra ord.
Vi har två olika modeller. En med långt skaft som är superliten och spetsig. Den modellen är klockren. All mat hamnar i munnen. Den andra, bredare versionen vet jag inte varför vi har. Eller hade, för dom är kastade nu.
Det är en riktig högtidsstund när Charlie skall äta mat. Och det naturligtvis för att han är så matglad. Det gör det hela väldigt enkelt. Jag sätter honom antingen på golvet och matar honom ”Thai-style”, eller så sätter jag honom i barnstolen framför teven, och så kan jag kolla på nåt samtidigt som jag matar. Idag var det God morgon Sverige med Patrik Sjöberg.
Men aj, aj, aj, vad Charlie blir sur när maten tar slut. Han riktigt skriker ut sitt missnöje.
”Jag vill ha meeeer maaaaat!!!”
Hoppas matglädjen håller i sig.

Idag skulle jag åka till affären med Charlie. Kikade ut genom fönstret och noterade frosten på framrutan. Aha, kallt.
   Upp till Charlies rum och så började jag kolla i lådan där han har sina mössor. Och titta vad jag fann!

Kan någon förklara hur Charlies mamma tänkte när hon köpte det där… tältet? Herregud, tänk om Charlie hade haft på sig den där bland folk.

”Men det är ju så sött… han kommer se ut som ett litet rådjur.”
 - Jag vill inte ha en son som ser ut som ett rådjur!!! Jösses.

Här måste det har brunnit ordentligt i Charlies mammas shoppinghjärna. En Samemössa!? Allvarligt! Alltså, jag har inget emot samer, tvärtom. Men varför ska Charlie ha en Samemössa?
  Nä, jag valde mitt inköp när vi gick till affären idag. Japp, det gjorde jag. Med omsorg. Och Charlie sken upp.

Det här med blöjor. Vad är det som gör att man väljer en viss modell? Är det vårt undermedvetna, påverkade av reklamen?
   Jag har absolut ingen aning. Men jag väljer bort butikernas egna märken och de där skumma tyska modellerna. Jag kör svenskt (?) Pampers eller Libero. Och då har jag inget belägg för att just dom två märkerna är bättre än de andra. De är dyrare, det är ett som är säkert, men är de bättre?
   Nåja. Men det stoppar  inte där. Det finns ju ett halvt dussin olika sorter av samma blöja. Just nu har jag dom här två hemma som passar Charlie. En ”comfort fit”och en up&go.
   Blöjtillverkarna måste ha samma problem som de som gör rakhyvlar och bindor. De måste hela tiden förnya sig. Och det är ju inte så att dom som Pringels eller Loka bara kan vispa ihop en ny smak så har dom gratis lanseringsreklam.
   Nej, blöjbranschen måste hela tiden försöka komma på bättre produkter. Men genom att göra det så sågar dom ju sina föregångare.
   ”Nu, ännu bättre”. Det betyder kanske inte att den förra modellen var dålig, men att killen som kom på den inte var nummer ett. För det handlar väl inte om att blöjorna blir bättre för att man kommer på något nytt uppsugande medel? Eller hur? Det är ju samma blöja. Man bara ändrar lite på formen och vips har man ”en bättre modell”.
   Lite grann som rakhyveln. Man gick från ett blad till fyra. Genius!
   Jag minns när jag var liten, då var blöjorna i två delar. Och så fick man själv bygga ihop dem. Tills någon ingenjör kom på att man kunde sälja dom färdigbyggda. Sen hände väl inte så mycket innan ”up&go” kom. Och där står vi idag.
   Hur långt kan man driva utvecklingen av blöjor? Kan det bli bättre?
   Hahaha, jodå, trust me – det kommer nog en ”ny” modell, ”ännu bättre” snart.
   Allt för att sälja.
   Och jag köper. Mycket.

Ni, kära läsare, ni har lämnat över ett tusen kommentarer på den här bloggen. ETT TUSEN! Det är jättekul, och förhoppningsvis så fortsätter ni att lämna kommentarer.
   Jag läser varenda en, och alla blir publicerade. Jag har faktiskt inte refuserad en enda. Två stycken har jag redigerat av olika anledningar, men annars har det varit fantastiska kommentarer, och en bra nivå. Inga påhopp och inga dumheter. Fortsätt så.
   Tack!

 Idag fyller min pappa år. Han är född ett år innan ”det stora kriget”.
   1938 alltså. Det är rätt länge sedan. För att vara exakt, sjuttiotvå år sedan. Det är som sagt väldigt, väldigt länge sedan.
   Tänk att vara född innan kriget. Innan teven, innan flygplan, ja innan allt egentligen.
   1938 var 26 år efter att Titanic sjönk. Gå 26 år tillbaka från idag och du landar på 1984. Det var väl då Herreys vann melodifestivalen? 
   Fast det känns i och för sig länge sedan när jag tänker på det. Undrar om Titanic var något min pappas föräldrar pratade om? Som vi pratar om Herreys.
   Men nu spårade det ur.
   Min pappa fyller alltså 72 år idag. GRATTIS!!! 
   Jag och Charlie åkte över till hans lägenhet på Söder idag för att hälsa på och gratta. I den lägenheten, ett stenkast från Gunnarssons konditori, har han förresten bott i just 26 år, fick jag berättat för mig idag. 
    Min pappa brukar berätta saker. Han är gammal lärare så det ligger i hans natur. Och det kan vara om vad som helst. Är vi i New York får jag alla byggnaders historia föredragen för mig. Är vi ute och går på Östermalm får jag höra om de olika arkitekturerna. Ordet Paparazzi kom på tal idag och då fick jag veta att det är pluralis, för är det bara en paparazzi så skall ändelsen vara o. Eller vad det var? Det är latin nämligen, fick jag berättat för mig idag.
   Min pappa var historielärare på gymnasiet och innan dess var han klassföreståndare till bland annat Reneé Nyberg i högstadiet. Och det brukar han också berätta om. Hur bra hon var i skolan. Hon var jättebra. Pappa gjorde ett framträdande en gång i ett teveprogram som hette ”Den stora klassfesten”, och där berättade han just hur bra Reneé var i skolan.
   Annars brukar pappa berätta om olika fotografier som han tog för 60 år sedan. Det är rätt kul att se bilderna och lyssna på historierna bakom dom. Kanske inte åtta-tio gånger, men de tre första gångerna man hör historien är den kul.
    Pappa har många bra bilder från 50-talet. Han är ju uppväxt då. På 50-talet, med Elvis och så. Det är stort. 50-talet är ju i alla fall 50-talet.
    Det var sex veckor sedan pappa träffade Charlie senast och det är alltd lika kul att se hur glada dom blir båda två. Charlie smilar upp sig och visar sig från sin bästa sida, och pappa blir stolt över att sonsonen kommer ihåg honom.
    Jag tror att barnbarn gör mer för våra föräldrar än vad vi kan ana. Och förhoppningsvis får vi själva uppleva det en dag, och då kanske vi kommer att förstå.
     Charlie var som sagt på spralligt humör. Här nedan kommer några bilder.
    Ännu en gång grattis pappa!